Ni har säkert inte missat att Kanye West betedde sig som ett major rövhål på VMA-galan härom dagen. (om ni har missat klippet kan ni se det här: länk)
Han är en skitstövel, det var inte snällt gjort osv. Meeeen, Obama kommenterade händelsen och det kanske ni inte har snappat upp. Obama e ju sköön alltså:
Men det sjukaste är att sen hämnas han på Obama:
fredag 18 september 2009
fredag 11 september 2009
Meeeedia
Jaha, kära läsare.
Det är fredag och veckan lider mot sitt slut. Jag har haft en mycket produktiv vecka som till stor del bestått av annonsförsäljning. Det är riktigt kul och jag börjar bli varm i kläderna nu, svar på tal för varje invändning, osv.
Veckans största upptäckt är den BÄSTA musiken att sälja till: Hall & Oates, skönt 80-talsgung som varken distraherar eller söver, mao helt satans perfekt!
Håll tillgodo:
Ikväll ska jag träffa Peter och käka börjare på Man in The Moon, som enligt honom är suveräna.
Igår träffade jag Frida och Sofia för första gången på länge och det var så himla kul. Jag och Frida spelade vändtia, först till 3, men när det stod 2-2 kom Sofia hem också skulle vi se på Stockholm Boogie så det blev oavgjort.
Sofia flyttar till Cali idag, hon ska plugga nått vuxet där typ...
Filmen var asbra, fylld av sköna citat och märkliga söder-lirare.
Nu när jag är i media-branschen börjar hjärnan surra om vad man kan tjäna pengar på i media och hur det kommer utspela sig. Ni kan nog vänta er diverse utsvävningar framöver om detta. Kanske i alla fall.
Gjorde ett fotjobb åt sidandsally.com i veckan och resultatet blev mycket bra. Det kul och jag ser fram emot nästa veckas plåtning.
Lite om mycket, men bättre än inget.
Ha en sabla soft helg på er!
John
Det är fredag och veckan lider mot sitt slut. Jag har haft en mycket produktiv vecka som till stor del bestått av annonsförsäljning. Det är riktigt kul och jag börjar bli varm i kläderna nu, svar på tal för varje invändning, osv.
Veckans största upptäckt är den BÄSTA musiken att sälja till: Hall & Oates, skönt 80-talsgung som varken distraherar eller söver, mao helt satans perfekt!
Håll tillgodo:
Ikväll ska jag träffa Peter och käka börjare på Man in The Moon, som enligt honom är suveräna.
Igår träffade jag Frida och Sofia för första gången på länge och det var så himla kul. Jag och Frida spelade vändtia, först till 3, men när det stod 2-2 kom Sofia hem också skulle vi se på Stockholm Boogie så det blev oavgjort.
Sofia flyttar till Cali idag, hon ska plugga nått vuxet där typ...
Filmen var asbra, fylld av sköna citat och märkliga söder-lirare.
Nu när jag är i media-branschen börjar hjärnan surra om vad man kan tjäna pengar på i media och hur det kommer utspela sig. Ni kan nog vänta er diverse utsvävningar framöver om detta. Kanske i alla fall.
Gjorde ett fotjobb åt sidandsally.com i veckan och resultatet blev mycket bra. Det kul och jag ser fram emot nästa veckas plåtning.
Lite om mycket, men bättre än inget.
Ha en sabla soft helg på er!
John
torsdag 27 augusti 2009
Malta
Förra veckan var jag på ett återbesök på Malta.
Jag bodde där under en period efter studenten och kom ihåg landet som kvavt, smutsigt och med fula hus med lite U-landskänsla. Inget kunde vara längre ifrån sanningen!
Malta är underbart, varmt och bjöd på allt man kan önska sig från en semester. Min baby-brother, Viktor, bor där och han visade oss de schyssta platserna att åka till såsom:
- Paradise Exiles
En pirat-bar som låg 1 meter ifrån vattnet där man kunde köpa en tuna-mayo ftira (ftira är maltesiskt bröd bakad på surdeg som serveras åt vilket håll man än vänder näsan) med en öl för mindre än fünf [åjro].
- Blue lagoon
Ett sund på systerön Comino där botten är kalkstenssand vilket gör att vattnet närmast liknar en scen ut Pirates of the Caribean. Vi tog en dösoft färga dit från Bugibba som guidade oss på en timmas tur runt Malta ut till Comino.
Nu måste jag jobba, men ni kan vänta mer gobitar och bilder från Malta å det snaraste.
Ciao!
John
Jag bodde där under en period efter studenten och kom ihåg landet som kvavt, smutsigt och med fula hus med lite U-landskänsla. Inget kunde vara längre ifrån sanningen!
Malta är underbart, varmt och bjöd på allt man kan önska sig från en semester. Min baby-brother, Viktor, bor där och han visade oss de schyssta platserna att åka till såsom:
- Paradise Exiles
En pirat-bar som låg 1 meter ifrån vattnet där man kunde köpa en tuna-mayo ftira (ftira är maltesiskt bröd bakad på surdeg som serveras åt vilket håll man än vänder näsan) med en öl för mindre än fünf [åjro].
- Blue lagoon
Ett sund på systerön Comino där botten är kalkstenssand vilket gör att vattnet närmast liknar en scen ut Pirates of the Caribean. Vi tog en dösoft färga dit från Bugibba som guidade oss på en timmas tur runt Malta ut till Comino.
Nu måste jag jobba, men ni kan vänta mer gobitar och bilder från Malta å det snaraste.
Ciao!
John
onsdag 26 augusti 2009
Kära läsare,
Nu är (enligt mig) sommaren över och därmed även mitt sommarlov från skrivandet.
Vart börjar man ett inlägg efter så här lång tids bortavarande... Jag betvivlar starkt att ni fortfarande besöker Entreprenörden speciellt ofta då jag de senaste två månaderna eller så inte ägnat er ens ett uns uppmärksamhet, detta till trots har jag burit er ofta i mina tankar.
Det har hänt många spännande, roliga, komiska och tragiska saker i sommar och jag skall anstränga mig till mitt yttersta att ge er en läsvärd återgivning av dessa händelser.
Rapporteringen börjar ikväll och kommer därefter fortlöpa framgent de närmaste dagarna tills det sista ordet är sagt. Därefter fortsätter denna Webblogg i vanligt Entreprenörd-anda.
På snart återhörande,
John
Nu är (enligt mig) sommaren över och därmed även mitt sommarlov från skrivandet.
Vart börjar man ett inlägg efter så här lång tids bortavarande... Jag betvivlar starkt att ni fortfarande besöker Entreprenörden speciellt ofta då jag de senaste två månaderna eller så inte ägnat er ens ett uns uppmärksamhet, detta till trots har jag burit er ofta i mina tankar.
Det har hänt många spännande, roliga, komiska och tragiska saker i sommar och jag skall anstränga mig till mitt yttersta att ge er en läsvärd återgivning av dessa händelser.
Rapporteringen börjar ikväll och kommer därefter fortlöpa framgent de närmaste dagarna tills det sista ordet är sagt. Därefter fortsätter denna Webblogg i vanligt Entreprenörd-anda.
På snart återhörande,
John
onsdag 1 juli 2009
lördag 30 maj 2009
Pomperipossa i Monisimanien
Jag har de senaste 3 åren tragglat mig framåt i den mest fantastiska bok jag någonsin läst. Den heter Atlas Shrugged och är skriven av Ayn Rand, en fantastisk kvinna från Rysslan.
Jag uppmanar alla att läsa den. Främst folk som röstar å det vänstraste.
Men om ni inte orkar plöja 1200 tunga sidor kan ni tillgodogöra er ungefär samma budskap i denna debattartikel, skriven av den store Astrid Lindgren och publicerad i Expressen, mars månad 1976.
"Pomperipossa i Monismanien
I sagans form beskrev Astrid Lindgren hur hon som egenföretagare tvingades betala 102 procent i skatt. Läs hela det berömda debattinlägget här.
NU SKA JAG berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.
Pomperipossa älskade sitt land, dess skogar, berg och sjöar och gröna lunder, men inte bara det utan också människorna som bodde där. Och till och med de vise männen som styrde det, o, hon tyckte att de var så visa och därför röstade hon troget på dem varje gång det skulle väljas vise män till att bestämma i Monismanien. De där som nu hade styrt och ställt i mer än 40 år, de hade ordnat ett så bra samhälle tyckte hon, ingen behövde vara fattig där, alla skulle ha sin bit av välfärdskakan, och Pomperipossa var lycklig över att hon själv hade kunnat bidraga en del till det kakbaket
DET FANNS I MONISMANIEN nånting som hette marginalskatt. Det betydde att ju mer pengar man tjänade, dess större del av dessa pengar skulle riksskattemästaren ha för att få ihop till välfärdskakan. Men mer än 80 á 83 % ville han inte ta av någon, nej, för han var ju resonabel. ”Kära Pomperipossa”, sa han, ”så där en 17 till 20 % får du behålla själv och göra med vad du vill.” Och Pomperipossa var innerligt nöjd med det och levde glad och lustelig. Ändock fanns det i landet många missnöjda människor som slog på sköldarna och gnydde över ”det höga skattetrycket” som de kallade det. Det gjorde Pomperipossa aldrig, ingen i hela Monismanien hade någonsin hört henne gny det allra minsta över sina bidrag till välfärdskakan. Tvärtom, hon tyckte det var alltigenom bra och rättvist och hon tänkte att nog ska jag ge min röst för att dessa vise män ska få fortsätta att styra vårt kära Monismanien.
DENNA POMPERIPOSSA, hon skrev barnböcker. Av ren och skär nöjeslystnad gjorde hon det, bara för att ha lite roligt i sitt jordeliv. Och så tänkte hon: Vem vet, barn är väl nästan lika barnsliga som jag, de kanske också vill läsa desse mine förunderliga påhitt? Det visade sej att det ville de. Inte bara barna i Monismanien utan också i fjärran länder, både i öst och väst. Man skulle inte tro det, men där satt faktiskt enfaldiga små barn i alla hörn av jordklotet och läste så det var ingen måtta på det! Och beredde därigenom Pomperipossas olycka, jo, för ju mer de läste, dess mer pengar strömmade det in till stackars Pomperipossa. ”Stackars”, varför då? Vänta ska ni få höra!
EN VACKER DAG var de vise männen som styrde Monismanien samlade på ett slott som vi kan kalla Haga, eftersom det hette så, och på en kafferast antagligen, när de inte hade tid att räkna efter så noga, fattade de ett märkligt beslut som gjorde livet mer än lovligt knepigt inte bara för Pomperipossa utan också för många andra människor i Monismanien. Men om detta visste Pomperipossa i förstone intet. Inte förrän hon plötsligt tillfrågades av en god vän:
”Vet du om att i år är din marginalskatt 102 %?”
”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent f i n n s ju inte!”
För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken nämligen.
Jo då, fick hon höra, i Monismanien fanns det hur många procent som helst, och om man la ihop inkomstskatten och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala, eftersom hon var egen företagare, så b l e v det 102 %, sen fick Pomperipossa säga vad hon ville! Arma Pomperipossa, där satt hon och skrev och gnetade så flitigt och visste inte ens att hon var egen företagare. Nu borde hon egentligen ha blivit stolt - ha, jag är egen företagare, tänk i alla fall! Men när hon hade räknat en stund, insåg hon långsamt men obevekligt att i Monismanien var det döden i grytan att vara egen företagare.
SÅ HÄR TÄNKTE HON och så här räknade hon:
Dessa förfärliga små barn som sitter i alla krokar och läser ihop pengar åt dej, hur mycket kan deras olycksaliga läslust tänkas inbringa i år? I bästa fall kanske bara en million. I värsta fall två millioner. (För eftersom pengarna kom trillande från jordens alla hörn, visste hon aldrig på förhand hur mycket det skulle bli. Feta checkar kunde skoningslöst drabba henne, när hon minst anade det.) Låt oss räkna med det värsta, tänkte Pomperipossa. Två millioner!
Då blir skatten så här:
Av de första 150 000 som ungarna läser ihop åt dej, får du behålla, påstås det, 42 000 kronor. Resten av de 150 000 = 108 000 går till
Välfärdskakan...... 108 000
100 % av vad därutöver är blir... 1 850 000
Och så 2 % till, som du i din enfald inte trodde fanns, det blir...... 37 000
Summa...... 1 995 000
Kvar åt Pomperipossa...... 5 000
NÄR HON HADE KOMMIT så långt, sa hon till sej själv: ”Min gumma lilla, räkna har du aldrig kunnat! Det finns ju decimalkomman och sånt där, säkert har du räknat fel, nog ska det vara 50 000 som blir över åt dej.” Hon satte i gång på nytt, men resultatet blev inte annorlunda - om hon tjänade två millioner, så fick hon behålla 5 000 kronor! Att leva på!
Pomperipossa blev bekymrad, det kan inte förnekas, och hon sa till sej själv: ”Inte för att du är särskilt stor i maten, men ändå!” 5 000 kronor - när den salta sillen, som fordom var fattigmans spis, har blivit så himla dyr och alla andra priser är därefter. Nu blev hon riktigt rädd, och hon lopp skriande ut för att delge vänner och bekanta sitt dilemma. Men de ville inte tro henne. 5 000 kronor, försök inte! När hon äntligen lyckades övertyga dem, sa de hjälplöst: ”Ja men du har väl en massa a v d r a g?” Vad då avdrag, undrade Pomperipossa. Avdrag är ju pengar som man har betalt ut. Man kan inte äta dom som salt sill.
UTAN ATT HA FÅTT någon tröst gick Pomperipossa hem och satte sej i en mörk vrå att grubbla och fundera. Hur får jag mat för dagen, tänkte hon. Kanske kan jag gå som forna tiders rotehjon och sno åt mej ett mål här och där? Kanske om jag uppsöker också de vise männen och klappar på deras port, att de förbarmar sej och ger mej en tallrik soppa då och då, tar de lite av de där 1 995 000 kronorna, så kan den ju för all del bli rätt mustig, kanske lägger de rentav en liten korv i den?
MEN INTE ENS TANKEN på korven hjälpte. Mörkare och mörkare i hågen blev Pomperipossa. Hon förstod nu att det var något fult och skamligt att skriva böcker, eftersom det straffades så hårt. Hur var det i andra länder, undrade hon, ja, något lite visste hon ju om det, eftersom hon just hade träffat en liten snäll rysse, som var författare. Hans böcker såldes så utmärkt bra, och han betalade 13 % i skatt. (Pomperipossa berättade för honom om sina 102 %, och då ramlade han av stolen. Men så fort han hade hämtat sej, for han raka spåret hem för att kungöra detta i sitt land.) Pomperipossa hade också hört att på Irland var de så rädda om sina författare, att de inte nändes ta ut någon skatt alls av dem, men det måste ju vara lögn, tänkte Pomperipossa.
DET VAR MYCKET hon hann tänka, där hon satt. Det fanns andra egna företagare än hon själv. Det fanns exempelvis läkare och tandläkare och advokater i Monismanien, och de hade nog snabbt räknat ut att ju mer de arbetade, dess mindre förtjänade de och hade därför bestämt sej för att ge fullständigt fan i monismanernas gallstenar och värkande oxeltänder och skilsmässor och husaffärer åtminstone en två tre fyra fem dar i veckan. Det måste vara därför som monismanerna nu hade fått det kämpigt värre, när de fick ont i magen eller hade tandvärk eller behövde advokat för att köpa sej något gammalt hus med mycket skulder på, vilket var bästa sättet, hade Pomperipossa hört, om man ville ha ned sina procent från 102 till nästan ingenting.
KOMMEN SÅ LÅNGT i sina tankar suckade Pomperipossa. Varför hade hon inga skulder alls, ack, mina dyra föräldrar, varför lärde ni mej att skulder var något ont, något man inte skulle ha? Se hur det har gått, här sitter jag nu helt skuldlös och har bara dessa förtvivlade inkomster som gör mej utfattig!
MER OCH MER TÄNKTE Pomperipossa i sin vrå. Hon kom ihåg Josef i Egypten, han som så bra hade förstått att man under de feta åren måste sörja för de magra åren som kunde väntas komma. Så klok hade Pomperipossa minsann också varit. Hon hade tagit pensionsförsäkringar, rätt höga. Det är rimligt, hade hon tänkt, att jag sörjer för min ålderdom. När pennan faller ur min darrande hand och jag inte kan skriva längre, då vill jag ju inte ligga samhället till last. Har jag då dessa pensionsförsäkringar, så har jag mitt levebröd, även om jag naturligtvis måste betala skatt på det belopp som faller ut. Men det blir då det! För de vise männen som styrde Monismanien hade helt förnuftigt bestämt att premierna för dylika pensionsförsäkringar skulle vara avdragsgilla. Skatt skulle det inte bli förrän pensionen började falla ut. Det var många som försäkrade sej. Det fanns exempelvis artister i nöjesbranschen som visste att deras popularitet kunde vara rätt kortlivad: I dag röd i morgon död, tänkte de, här gäller det att ta en pensionsförsäkring medan tider är, annars blir det tiggarstaven, när folk inte längre vill höra mina jublande toner om livets kval och lycka.
I DET LÄNGSTA TYCKTE de vise männen i Monismanien som sagt att detta var klokt och förnuftigt. Men så sakteliga kom de på andra tankar, och han som var toppbestämmaren ställde sej plötsligt upp och sa att håren reste sej på hans huvud, när han såg vilka avdrag folk gjorde för pensionsförsäkringar, fy, fy, pensionsförsäkringar är fult och skamligt! Varför det nu då, tänkte Pomperipossa, varför reser sej håret så kolossalt på honom? Hur kan nånting som de vise männen själva har bestämt och som hittills har varit klokt och förnuftigt, plötsligt bli jämförbart med skattesmitning? För ungefär så framställdes det i de vise männens eget tidningsblad. Där infördes långa listor över hur mycket folk tjänade och vilka gruvliga avdrag de gjorde. Men det var trångt om spaltutrymmet, så där blev aldrig plats att tala om hur mycket folk betalade i skatt, där nämndes icke något om 102 % och sånt där. Nej, men avdragen redogjordes det noga för! Jojo, tänkte de uppskakade läsarna, dessa rika knösar, vilka avdrag de gör för sin champagne och sin kaviar och sitt allmänt lösaktiga leverne!
TILL SIST VAR den s k opinionen så väl förberedd, att när de vise männen la fram sitt lagförslag i bestämmandehuset, var det inte något enda parti som vågade ta en strid och försvara avdragsrätten på pensionsförsäkringar, nej, för opinionen tordes ingen reta, det skulle ju snart bli val vetja! Och så stiftades det en lag med retroaktiv verkan, vilket enligt vad Pomperipossa förstod var första gången i Monismaniens historia.
MED ANDRA ORD, försäkringsavtal som Pomperipossa helt lagenligt hade gjort för mer än tio år sen, revs nu upp med tri raske skutt, och hon tvingades gå till sitt försäkringsbolag och säja: Jag kan tyvärr inte fullgöra vårt avtal, för jag kan inte betala! Men på försäkringsbolaget var de just då så chockade och nedbrutna och rent ut sagt förbannade över att de vise männen hade fattat detta beslut utan att först höra sej för ordentligt med sakkunskapen, vilka konsekvenser det skulle få, så de stirrade bara på Pomperipossa med blodsprängda ögon och bad henne försvinna, innan hela huset rasade.
DET VAR MER Pomperipossa hann tänka i sin mörka vrå! På den gamla goda tiden, när marginalskatten var högst 83 %, då fanns det också något som hette ”periodiska understöd”. Det betydde att om man - som Pomperipossa på den gamla goda tiden - hade något mer pengar än man behövde för livets nödtorft och hade några mindre välförsedda anhöriga eller andra människor man brydde sej om, så kunde man ge dom ett periodiskt understöd. Sådana understöd fick man nämligen göra avdrag för i sin deklaration, och bara därför var det möjligt att ge dem. Till välfärdskakan gick ändå en rimlig del, eftersom understödstagaren ju måste skatta för de belopp han fick. Men en vacker dag började väl håret än en gång resa sej på de vise männens huvud, kanske hade de fått höra om någon monismanisk son med någorlunda inkomster som gav sin gamla fattiga mor 25 000 i årligt underhåll, så att hon skulle kunna leva ungefär som han själv, fy fy, det var fult och skamligt tyckte de vise männen. Detta ska vi sätta stopp för! Och det gjorde de.
VAD ÄR DET SOM har farit i dom, tänkte Pomperipossa i sin mörka vrå. Är detta verkligen de vise män som jag beundrade och värderade så högt? Vad är det de strävar efter att åstadkomma - ett samhälle så vrångt och omöjligt som möjligt? O, du min ungdoms rena blossande socialdemokrati, vad har de gjort med dej, tänkte hon (för nu började hon bli lite patetisk), hur länge ska ditt rena namn missbrukas för att skydda ett maktfullkomligt byråkratiskt orättfärdigt förmyndarsamhälle? Hon hade trott att i ett demokratiskt land skulle a l l a s rätt värnas. Människor skulle inte straffas och förföljas bara för att de på hederligt sätt - med eller mot sin vilja - råkade tjäna pengar. Men det var, såvitt Pomperipossa kunde förstå, vad som pågick nu. Med rena armodet grinande henne rakt upp i ansiktet var det svårt för henne att se det på något annat sätt. Vad är det, tänkte hon, för ett underligt surt avundsjukt os som har lagt sej över hela Monismanien, och varför säjer ingen ifrån så att det hörs: Så här kan det inte få vara, för då tar all företagsamhet slut i vårt land och där blir inga egna företagare kvar att beskatta.
OCH POMPERIPOSSA TOG FRAM och läste om igen en liten vers, som en av Monismaniens yppersta skalder nyligen hade skrivit:
Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla,
byråkraternas tjafs är du skyldig att delta i,
du skall hjälpa Castro att föra krig i Angola
eller ock skall du sitta på gubbhus och få terapi.
VID DET HÄR LAGET kände Pomperipossa att hon i hög grad själv behövde terapi och det genast. Det var nämligen så svårt och smärtsamt att nödgas tvivla på det samhälle hon hittills hade sett som det bästa i världen.
MER OCH MER HOPADE SEJ skuggorna omkring henne, och än en gång tänkte hon på de femtusen hon skulle ha att leva av, om hon nu verkligen råkade tjäna två millioner. Jag arma, tänkte hon, varför är jag inte en folkpensionär utan varje spår av annan inkomst, hur rik vore jag inte då jämfört med nu! Men då slog det ner i henne som en blixt från klar himmel - människa, du måste ju kunna få socialunderstöd! O, underbara tanke! Med nyväckt hopp satte hon sej att skriva till riksskattemästaren för att fråga hur mycket det kunde bli. Se där, sa hon sen till sej själv, jag visste väl att det fanns någon lösning bara jag tänkte efter! För nog är väl detta ändå det bästa samhället i världen? Eller...? Eller är det inte? Den frågan får jag visst lämna öppen, tänkte hon. Och så levde den socialunderstödda Pomperipossa lycklig i alla sina dagar. Och några böcker skrev hon aldrig mer.
PS. I pressläggningsögonblicket nåddes Pomperipossa av en mera exakt uträkning från de vise männens räkneverk som sa att ingalunda skulle hon få några 5 000 kronor att förslösa i sus och rus. Nej, sa de, om du tjänar två millioner, så ska vi ha, halleluja: Kronor 2 002 000 kronor. Då beslöt Pomperipossa att gå ut på gator och torg och tigga ihop pengar så att hon kunde köpa sej en aldrig så liten kofot. Darra, vise män, tänkte hon, och skärp den nattliga bevakningen omkring era kassakistor! 5 000 ska jag ha i alla fall - kan ni stjäla fullständigt ohämmat så kan jag!
Text: Astrid Lindgren, mars 1976"
Ni hittar artikeln i sitt ursprung här.
Hoppas ni får en härlig helg!
John
Jag uppmanar alla att läsa den. Främst folk som röstar å det vänstraste.
Men om ni inte orkar plöja 1200 tunga sidor kan ni tillgodogöra er ungefär samma budskap i denna debattartikel, skriven av den store Astrid Lindgren och publicerad i Expressen, mars månad 1976.
"Pomperipossa i Monismanien
I sagans form beskrev Astrid Lindgren hur hon som egenföretagare tvingades betala 102 procent i skatt. Läs hela det berömda debattinlägget här.
NU SKA JAG berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.
Pomperipossa älskade sitt land, dess skogar, berg och sjöar och gröna lunder, men inte bara det utan också människorna som bodde där. Och till och med de vise männen som styrde det, o, hon tyckte att de var så visa och därför röstade hon troget på dem varje gång det skulle väljas vise män till att bestämma i Monismanien. De där som nu hade styrt och ställt i mer än 40 år, de hade ordnat ett så bra samhälle tyckte hon, ingen behövde vara fattig där, alla skulle ha sin bit av välfärdskakan, och Pomperipossa var lycklig över att hon själv hade kunnat bidraga en del till det kakbaket
DET FANNS I MONISMANIEN nånting som hette marginalskatt. Det betydde att ju mer pengar man tjänade, dess större del av dessa pengar skulle riksskattemästaren ha för att få ihop till välfärdskakan. Men mer än 80 á 83 % ville han inte ta av någon, nej, för han var ju resonabel. ”Kära Pomperipossa”, sa han, ”så där en 17 till 20 % får du behålla själv och göra med vad du vill.” Och Pomperipossa var innerligt nöjd med det och levde glad och lustelig. Ändock fanns det i landet många missnöjda människor som slog på sköldarna och gnydde över ”det höga skattetrycket” som de kallade det. Det gjorde Pomperipossa aldrig, ingen i hela Monismanien hade någonsin hört henne gny det allra minsta över sina bidrag till välfärdskakan. Tvärtom, hon tyckte det var alltigenom bra och rättvist och hon tänkte att nog ska jag ge min röst för att dessa vise män ska få fortsätta att styra vårt kära Monismanien.
DENNA POMPERIPOSSA, hon skrev barnböcker. Av ren och skär nöjeslystnad gjorde hon det, bara för att ha lite roligt i sitt jordeliv. Och så tänkte hon: Vem vet, barn är väl nästan lika barnsliga som jag, de kanske också vill läsa desse mine förunderliga påhitt? Det visade sej att det ville de. Inte bara barna i Monismanien utan också i fjärran länder, både i öst och väst. Man skulle inte tro det, men där satt faktiskt enfaldiga små barn i alla hörn av jordklotet och läste så det var ingen måtta på det! Och beredde därigenom Pomperipossas olycka, jo, för ju mer de läste, dess mer pengar strömmade det in till stackars Pomperipossa. ”Stackars”, varför då? Vänta ska ni få höra!
EN VACKER DAG var de vise männen som styrde Monismanien samlade på ett slott som vi kan kalla Haga, eftersom det hette så, och på en kafferast antagligen, när de inte hade tid att räkna efter så noga, fattade de ett märkligt beslut som gjorde livet mer än lovligt knepigt inte bara för Pomperipossa utan också för många andra människor i Monismanien. Men om detta visste Pomperipossa i förstone intet. Inte förrän hon plötsligt tillfrågades av en god vän:
”Vet du om att i år är din marginalskatt 102 %?”
”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent f i n n s ju inte!”
För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken nämligen.
Jo då, fick hon höra, i Monismanien fanns det hur många procent som helst, och om man la ihop inkomstskatten och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala, eftersom hon var egen företagare, så b l e v det 102 %, sen fick Pomperipossa säga vad hon ville! Arma Pomperipossa, där satt hon och skrev och gnetade så flitigt och visste inte ens att hon var egen företagare. Nu borde hon egentligen ha blivit stolt - ha, jag är egen företagare, tänk i alla fall! Men när hon hade räknat en stund, insåg hon långsamt men obevekligt att i Monismanien var det döden i grytan att vara egen företagare.
SÅ HÄR TÄNKTE HON och så här räknade hon:
Dessa förfärliga små barn som sitter i alla krokar och läser ihop pengar åt dej, hur mycket kan deras olycksaliga läslust tänkas inbringa i år? I bästa fall kanske bara en million. I värsta fall två millioner. (För eftersom pengarna kom trillande från jordens alla hörn, visste hon aldrig på förhand hur mycket det skulle bli. Feta checkar kunde skoningslöst drabba henne, när hon minst anade det.) Låt oss räkna med det värsta, tänkte Pomperipossa. Två millioner!
Då blir skatten så här:
Av de första 150 000 som ungarna läser ihop åt dej, får du behålla, påstås det, 42 000 kronor. Resten av de 150 000 = 108 000 går till
Välfärdskakan...... 108 000
100 % av vad därutöver är blir... 1 850 000
Och så 2 % till, som du i din enfald inte trodde fanns, det blir...... 37 000
Summa...... 1 995 000
Kvar åt Pomperipossa...... 5 000
NÄR HON HADE KOMMIT så långt, sa hon till sej själv: ”Min gumma lilla, räkna har du aldrig kunnat! Det finns ju decimalkomman och sånt där, säkert har du räknat fel, nog ska det vara 50 000 som blir över åt dej.” Hon satte i gång på nytt, men resultatet blev inte annorlunda - om hon tjänade två millioner, så fick hon behålla 5 000 kronor! Att leva på!
Pomperipossa blev bekymrad, det kan inte förnekas, och hon sa till sej själv: ”Inte för att du är särskilt stor i maten, men ändå!” 5 000 kronor - när den salta sillen, som fordom var fattigmans spis, har blivit så himla dyr och alla andra priser är därefter. Nu blev hon riktigt rädd, och hon lopp skriande ut för att delge vänner och bekanta sitt dilemma. Men de ville inte tro henne. 5 000 kronor, försök inte! När hon äntligen lyckades övertyga dem, sa de hjälplöst: ”Ja men du har väl en massa a v d r a g?” Vad då avdrag, undrade Pomperipossa. Avdrag är ju pengar som man har betalt ut. Man kan inte äta dom som salt sill.
UTAN ATT HA FÅTT någon tröst gick Pomperipossa hem och satte sej i en mörk vrå att grubbla och fundera. Hur får jag mat för dagen, tänkte hon. Kanske kan jag gå som forna tiders rotehjon och sno åt mej ett mål här och där? Kanske om jag uppsöker också de vise männen och klappar på deras port, att de förbarmar sej och ger mej en tallrik soppa då och då, tar de lite av de där 1 995 000 kronorna, så kan den ju för all del bli rätt mustig, kanske lägger de rentav en liten korv i den?
MEN INTE ENS TANKEN på korven hjälpte. Mörkare och mörkare i hågen blev Pomperipossa. Hon förstod nu att det var något fult och skamligt att skriva böcker, eftersom det straffades så hårt. Hur var det i andra länder, undrade hon, ja, något lite visste hon ju om det, eftersom hon just hade träffat en liten snäll rysse, som var författare. Hans böcker såldes så utmärkt bra, och han betalade 13 % i skatt. (Pomperipossa berättade för honom om sina 102 %, och då ramlade han av stolen. Men så fort han hade hämtat sej, for han raka spåret hem för att kungöra detta i sitt land.) Pomperipossa hade också hört att på Irland var de så rädda om sina författare, att de inte nändes ta ut någon skatt alls av dem, men det måste ju vara lögn, tänkte Pomperipossa.
DET VAR MYCKET hon hann tänka, där hon satt. Det fanns andra egna företagare än hon själv. Det fanns exempelvis läkare och tandläkare och advokater i Monismanien, och de hade nog snabbt räknat ut att ju mer de arbetade, dess mindre förtjänade de och hade därför bestämt sej för att ge fullständigt fan i monismanernas gallstenar och värkande oxeltänder och skilsmässor och husaffärer åtminstone en två tre fyra fem dar i veckan. Det måste vara därför som monismanerna nu hade fått det kämpigt värre, när de fick ont i magen eller hade tandvärk eller behövde advokat för att köpa sej något gammalt hus med mycket skulder på, vilket var bästa sättet, hade Pomperipossa hört, om man ville ha ned sina procent från 102 till nästan ingenting.
KOMMEN SÅ LÅNGT i sina tankar suckade Pomperipossa. Varför hade hon inga skulder alls, ack, mina dyra föräldrar, varför lärde ni mej att skulder var något ont, något man inte skulle ha? Se hur det har gått, här sitter jag nu helt skuldlös och har bara dessa förtvivlade inkomster som gör mej utfattig!
MER OCH MER TÄNKTE Pomperipossa i sin vrå. Hon kom ihåg Josef i Egypten, han som så bra hade förstått att man under de feta åren måste sörja för de magra åren som kunde väntas komma. Så klok hade Pomperipossa minsann också varit. Hon hade tagit pensionsförsäkringar, rätt höga. Det är rimligt, hade hon tänkt, att jag sörjer för min ålderdom. När pennan faller ur min darrande hand och jag inte kan skriva längre, då vill jag ju inte ligga samhället till last. Har jag då dessa pensionsförsäkringar, så har jag mitt levebröd, även om jag naturligtvis måste betala skatt på det belopp som faller ut. Men det blir då det! För de vise männen som styrde Monismanien hade helt förnuftigt bestämt att premierna för dylika pensionsförsäkringar skulle vara avdragsgilla. Skatt skulle det inte bli förrän pensionen började falla ut. Det var många som försäkrade sej. Det fanns exempelvis artister i nöjesbranschen som visste att deras popularitet kunde vara rätt kortlivad: I dag röd i morgon död, tänkte de, här gäller det att ta en pensionsförsäkring medan tider är, annars blir det tiggarstaven, när folk inte längre vill höra mina jublande toner om livets kval och lycka.
I DET LÄNGSTA TYCKTE de vise männen i Monismanien som sagt att detta var klokt och förnuftigt. Men så sakteliga kom de på andra tankar, och han som var toppbestämmaren ställde sej plötsligt upp och sa att håren reste sej på hans huvud, när han såg vilka avdrag folk gjorde för pensionsförsäkringar, fy, fy, pensionsförsäkringar är fult och skamligt! Varför det nu då, tänkte Pomperipossa, varför reser sej håret så kolossalt på honom? Hur kan nånting som de vise männen själva har bestämt och som hittills har varit klokt och förnuftigt, plötsligt bli jämförbart med skattesmitning? För ungefär så framställdes det i de vise männens eget tidningsblad. Där infördes långa listor över hur mycket folk tjänade och vilka gruvliga avdrag de gjorde. Men det var trångt om spaltutrymmet, så där blev aldrig plats att tala om hur mycket folk betalade i skatt, där nämndes icke något om 102 % och sånt där. Nej, men avdragen redogjordes det noga för! Jojo, tänkte de uppskakade läsarna, dessa rika knösar, vilka avdrag de gör för sin champagne och sin kaviar och sitt allmänt lösaktiga leverne!
TILL SIST VAR den s k opinionen så väl förberedd, att när de vise männen la fram sitt lagförslag i bestämmandehuset, var det inte något enda parti som vågade ta en strid och försvara avdragsrätten på pensionsförsäkringar, nej, för opinionen tordes ingen reta, det skulle ju snart bli val vetja! Och så stiftades det en lag med retroaktiv verkan, vilket enligt vad Pomperipossa förstod var första gången i Monismaniens historia.
MED ANDRA ORD, försäkringsavtal som Pomperipossa helt lagenligt hade gjort för mer än tio år sen, revs nu upp med tri raske skutt, och hon tvingades gå till sitt försäkringsbolag och säja: Jag kan tyvärr inte fullgöra vårt avtal, för jag kan inte betala! Men på försäkringsbolaget var de just då så chockade och nedbrutna och rent ut sagt förbannade över att de vise männen hade fattat detta beslut utan att först höra sej för ordentligt med sakkunskapen, vilka konsekvenser det skulle få, så de stirrade bara på Pomperipossa med blodsprängda ögon och bad henne försvinna, innan hela huset rasade.
DET VAR MER Pomperipossa hann tänka i sin mörka vrå! På den gamla goda tiden, när marginalskatten var högst 83 %, då fanns det också något som hette ”periodiska understöd”. Det betydde att om man - som Pomperipossa på den gamla goda tiden - hade något mer pengar än man behövde för livets nödtorft och hade några mindre välförsedda anhöriga eller andra människor man brydde sej om, så kunde man ge dom ett periodiskt understöd. Sådana understöd fick man nämligen göra avdrag för i sin deklaration, och bara därför var det möjligt att ge dem. Till välfärdskakan gick ändå en rimlig del, eftersom understödstagaren ju måste skatta för de belopp han fick. Men en vacker dag började väl håret än en gång resa sej på de vise männens huvud, kanske hade de fått höra om någon monismanisk son med någorlunda inkomster som gav sin gamla fattiga mor 25 000 i årligt underhåll, så att hon skulle kunna leva ungefär som han själv, fy fy, det var fult och skamligt tyckte de vise männen. Detta ska vi sätta stopp för! Och det gjorde de.
VAD ÄR DET SOM har farit i dom, tänkte Pomperipossa i sin mörka vrå. Är detta verkligen de vise män som jag beundrade och värderade så högt? Vad är det de strävar efter att åstadkomma - ett samhälle så vrångt och omöjligt som möjligt? O, du min ungdoms rena blossande socialdemokrati, vad har de gjort med dej, tänkte hon (för nu började hon bli lite patetisk), hur länge ska ditt rena namn missbrukas för att skydda ett maktfullkomligt byråkratiskt orättfärdigt förmyndarsamhälle? Hon hade trott att i ett demokratiskt land skulle a l l a s rätt värnas. Människor skulle inte straffas och förföljas bara för att de på hederligt sätt - med eller mot sin vilja - råkade tjäna pengar. Men det var, såvitt Pomperipossa kunde förstå, vad som pågick nu. Med rena armodet grinande henne rakt upp i ansiktet var det svårt för henne att se det på något annat sätt. Vad är det, tänkte hon, för ett underligt surt avundsjukt os som har lagt sej över hela Monismanien, och varför säjer ingen ifrån så att det hörs: Så här kan det inte få vara, för då tar all företagsamhet slut i vårt land och där blir inga egna företagare kvar att beskatta.
OCH POMPERIPOSSA TOG FRAM och läste om igen en liten vers, som en av Monismaniens yppersta skalder nyligen hade skrivit:
Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla,
byråkraternas tjafs är du skyldig att delta i,
du skall hjälpa Castro att föra krig i Angola
eller ock skall du sitta på gubbhus och få terapi.
VID DET HÄR LAGET kände Pomperipossa att hon i hög grad själv behövde terapi och det genast. Det var nämligen så svårt och smärtsamt att nödgas tvivla på det samhälle hon hittills hade sett som det bästa i världen.
MER OCH MER HOPADE SEJ skuggorna omkring henne, och än en gång tänkte hon på de femtusen hon skulle ha att leva av, om hon nu verkligen råkade tjäna två millioner. Jag arma, tänkte hon, varför är jag inte en folkpensionär utan varje spår av annan inkomst, hur rik vore jag inte då jämfört med nu! Men då slog det ner i henne som en blixt från klar himmel - människa, du måste ju kunna få socialunderstöd! O, underbara tanke! Med nyväckt hopp satte hon sej att skriva till riksskattemästaren för att fråga hur mycket det kunde bli. Se där, sa hon sen till sej själv, jag visste väl att det fanns någon lösning bara jag tänkte efter! För nog är väl detta ändå det bästa samhället i världen? Eller...? Eller är det inte? Den frågan får jag visst lämna öppen, tänkte hon. Och så levde den socialunderstödda Pomperipossa lycklig i alla sina dagar. Och några böcker skrev hon aldrig mer.
PS. I pressläggningsögonblicket nåddes Pomperipossa av en mera exakt uträkning från de vise männens räkneverk som sa att ingalunda skulle hon få några 5 000 kronor att förslösa i sus och rus. Nej, sa de, om du tjänar två millioner, så ska vi ha, halleluja: Kronor 2 002 000 kronor. Då beslöt Pomperipossa att gå ut på gator och torg och tigga ihop pengar så att hon kunde köpa sej en aldrig så liten kofot. Darra, vise män, tänkte hon, och skärp den nattliga bevakningen omkring era kassakistor! 5 000 ska jag ha i alla fall - kan ni stjäla fullständigt ohämmat så kan jag!
Text: Astrid Lindgren, mars 1976"
Ni hittar artikeln i sitt ursprung här.
Hoppas ni får en härlig helg!
John
tisdag 26 maj 2009
söndag 3 maj 2009
Sjukt kort långhelg!
Ujujuj, tiden flyger något överjävligt, som min far skulle ha uttryckt sig.
Treochenhalvdagshelg över på en jävla grisblink, men det har varit roligt!
Vi tar det från början:
Torsdag
Jobbade på skolan på dagen, hade planering med Mr Janek där vi bestämde att vi ska terrorisera våra stackars barn med en 10-dagars olympiad med diverse sjuka tävlingsmoment. Det börjar på måndag och jag ser mycket fram emot det.
Fick sluta tidigt då barnen gick hem innan 14 allihopa.
Då ringde jag till Gunnarsson, the natties dreadlock in de netian, som kom över efter några timmar. Vi knäckte några bira och fixade lite med maten inför kvällen. Sen kom våra bättre hälfter hem, Hannah och Therese samt en liten bonus i form av Dahlberg. Vi grillade nästan 2 kg kött, drack bärs och spelade pictionary och charader. Stack även ner till Majbrasan i Hjortis.
Fredag
Tog det jävligt piano, sov länge och sen åkte vi in till stan och promenerade i det galet sköna solvädret. Sen träffade vi Viktor på eftermiddagen och tog en bärs på Djurgården. Sprang även in i Janek som var på väg till Josefinas där han jobbar på helgerna. På kvällen klistrade vi fast arslena i soffan och glodde på säsong 1 av Nip/Tuck som är sjukt bra! Konstigt bra med tanke på vad det handlar om. Om man ska berätta för nån så låter det skittrist; "det handlar om två plastigkirurger och deras familj mm typ..." Låter inte så spännande, eller hur? Men det är skitbra :)
Lördag
Visade båten för några bromma-människor på morgonkvisten och sen åkte jag och fikade med min lilla Farmor, hon är så snäll alltså. Sen åkte jag hem och hämtade upp Hannah varpå vi åkte in till stan och gick i konstiga antikaffärer i Vasastan. Hannah köpte Veronica Maggios skiva i nån skum liten skivaffär och sen gick vi till Swahili Bob's och bokade en Tattueringstid till Hannah. I slutet av Juni smäller det. Det bästa vi hittade var en antik/kuriosa/memoralia/LP-affär långt upp på St Eriksgatan vid namn nostalgipalatset. Blir sjukt sugen på att köpa en LP-spelare och lite gamla beatels-LPskivor att lyssna på i solen på balkongen i sommar, men det får vänta tills budgeten har större svängrum.
På kvällen åkte vi ut till Täby och festade med Lisa, Vicksy, Ruth, Malin och Patrik. Förfest, utgång till Tegel och kort efterfest. Riktigt trevligt, och jag träffade till min stora förvåning inte en enda fejja på hela kvällen!
Söndag
Vakna, frukost på Sandys och sen hemfärd. Nu ska jag blogga, söka jobb och kolla vidare på Nip/Tuck.
Hoppas ni har haft en bra helg!
Som Hannahlicious brukar säga, later bitches!
//John
Treochenhalvdagshelg över på en jävla grisblink, men det har varit roligt!
Vi tar det från början:
Torsdag
Jobbade på skolan på dagen, hade planering med Mr Janek där vi bestämde att vi ska terrorisera våra stackars barn med en 10-dagars olympiad med diverse sjuka tävlingsmoment. Det börjar på måndag och jag ser mycket fram emot det.
Fick sluta tidigt då barnen gick hem innan 14 allihopa.
Då ringde jag till Gunnarsson, the natties dreadlock in de netian, som kom över efter några timmar. Vi knäckte några bira och fixade lite med maten inför kvällen. Sen kom våra bättre hälfter hem, Hannah och Therese samt en liten bonus i form av Dahlberg. Vi grillade nästan 2 kg kött, drack bärs och spelade pictionary och charader. Stack även ner till Majbrasan i Hjortis.
Fredag
Tog det jävligt piano, sov länge och sen åkte vi in till stan och promenerade i det galet sköna solvädret. Sen träffade vi Viktor på eftermiddagen och tog en bärs på Djurgården. Sprang även in i Janek som var på väg till Josefinas där han jobbar på helgerna. På kvällen klistrade vi fast arslena i soffan och glodde på säsong 1 av Nip/Tuck som är sjukt bra! Konstigt bra med tanke på vad det handlar om. Om man ska berätta för nån så låter det skittrist; "det handlar om två plastigkirurger och deras familj mm typ..." Låter inte så spännande, eller hur? Men det är skitbra :)
Lördag
Visade båten för några bromma-människor på morgonkvisten och sen åkte jag och fikade med min lilla Farmor, hon är så snäll alltså. Sen åkte jag hem och hämtade upp Hannah varpå vi åkte in till stan och gick i konstiga antikaffärer i Vasastan. Hannah köpte Veronica Maggios skiva i nån skum liten skivaffär och sen gick vi till Swahili Bob's och bokade en Tattueringstid till Hannah. I slutet av Juni smäller det. Det bästa vi hittade var en antik/kuriosa/memoralia/LP-affär långt upp på St Eriksgatan vid namn nostalgipalatset. Blir sjukt sugen på att köpa en LP-spelare och lite gamla beatels-LPskivor att lyssna på i solen på balkongen i sommar, men det får vänta tills budgeten har större svängrum.
På kvällen åkte vi ut till Täby och festade med Lisa, Vicksy, Ruth, Malin och Patrik. Förfest, utgång till Tegel och kort efterfest. Riktigt trevligt, och jag träffade till min stora förvåning inte en enda fejja på hela kvällen!
Söndag
Vakna, frukost på Sandys och sen hemfärd. Nu ska jag blogga, söka jobb och kolla vidare på Nip/Tuck.
Hoppas ni har haft en bra helg!
Som Hannahlicious brukar säga, later bitches!
//John
lördag 2 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Happy Valborg=Cyborg!
Ja, nu firas det friskt i Svea, ty våren är här!
SÅ JÄVLA 1846!!!
Jag tycker vi skiter i det här nu. Som självutnämnd högtidombudsman stryker vi valborg en gång för alla Valborg.
Men om ni trodde att ni skulle få jobba istället för att vara lediga så trodde ni fel, för när vi ändå rör runt lite i högtidsgrytan passar jag på att instifta den nya högtiden:
CYBORG!
Vi skiter i att fira våren och dedikerar den till alla härliga cyborgs i historien, såsom: Robocop, Terminator och Borg i Star Trek.
Över och ut.
SÅ JÄVLA 1846!!!
Jag tycker vi skiter i det här nu. Som självutnämnd högtidombudsman stryker vi valborg en gång för alla Valborg.
Men om ni trodde att ni skulle få jobba istället för att vara lediga så trodde ni fel, för när vi ändå rör runt lite i högtidsgrytan passar jag på att instifta den nya högtiden:
CYBORG!
Vi skiter i att fira våren och dedikerar den till alla härliga cyborgs i historien, såsom: Robocop, Terminator och Borg i Star Trek.
Så Glad Cyborg på er, skitstövlar!
Över och ut.
tisdag 28 april 2009
söndag 26 april 2009
Några tankar
- Filip och Fredriks program Söndagsparty är ganska kasst.
Dom försöker så hårt, men det funkar inte. Idag gästar Torsten Flink som har alldeles för många främmande substanser i ådrorna, det är riktigt jobbigt att titta på! Dessutom är det för lååångt! 1,5 timmar, man orkar inte så länge.
- Jag undrar vad nästa reklamtrend blir. Det känns som att "såg du veckans ICA/Teliareklam?"-konceptet är förlegat. Jag vill att det kommer nått nytt kul snart, något uppfriskande!
- Hoppas att vädret blir bra i veckan. Jobbar ju på en skola nu och det är typ 100 gånger roligare när det är fint väder.
- Jag älskar Hannah, mer än någonsin. Det känns mycket bra, hon är världens bästa tjej.
- Undra om jag någonsin kommer att förverkliga min fotoboksidéer.
- Jag vill börja med kortspelskväll en gång i veckan. Det är skitkul att spela kort! Nanna o Martin, Johan o Tessan, Jakob o Erika, Tommy o Catherine, Sasha, Ruth, Kicki, Fanny, Mirre ni som känner er sugna, anmäl ert intresse.
- Jag vill åka till New York och ha en galen kväll ute.
- Det vore intressant att göra en enkät för hela Stockholms befolkning. En anonym enkät likt de man fick fylla i när man gick i skolan där man får betygsätta diverse påstående på en skala från 0-5. Jag skulle vilja få reda på en massa saker, och jag undrar alltid när jag åker tunnelbana hur människorna runt omkringen är, hur dom tänker och vad deras liv kretsar kring. Men det får man aldrig veta, men om man fick reda på detså skulle man säkert inte tycka att det var intressant.
- Nu ska båten ut på blocket.
Godnatt!
JS
Dom försöker så hårt, men det funkar inte. Idag gästar Torsten Flink som har alldeles för många främmande substanser i ådrorna, det är riktigt jobbigt att titta på! Dessutom är det för lååångt! 1,5 timmar, man orkar inte så länge.
- Jag undrar vad nästa reklamtrend blir. Det känns som att "såg du veckans ICA/Teliareklam?"-konceptet är förlegat. Jag vill att det kommer nått nytt kul snart, något uppfriskande!
- Hoppas att vädret blir bra i veckan. Jobbar ju på en skola nu och det är typ 100 gånger roligare när det är fint väder.
- Jag älskar Hannah, mer än någonsin. Det känns mycket bra, hon är världens bästa tjej.
- Undra om jag någonsin kommer att förverkliga min fotoboksidéer.
- Jag vill börja med kortspelskväll en gång i veckan. Det är skitkul att spela kort! Nanna o Martin, Johan o Tessan, Jakob o Erika, Tommy o Catherine, Sasha, Ruth, Kicki, Fanny, Mirre ni som känner er sugna, anmäl ert intresse.
- Jag vill åka till New York och ha en galen kväll ute.
- Det vore intressant att göra en enkät för hela Stockholms befolkning. En anonym enkät likt de man fick fylla i när man gick i skolan där man får betygsätta diverse påstående på en skala från 0-5. Jag skulle vilja få reda på en massa saker, och jag undrar alltid när jag åker tunnelbana hur människorna runt omkringen är, hur dom tänker och vad deras liv kretsar kring. Men det får man aldrig veta, men om man fick reda på detså skulle man säkert inte tycka att det var intressant.
- Nu ska båten ut på blocket.
Godnatt!
JS
Sunshine!
Hej, mina vänner.
Igår var det helt sjukt härligt väder. Det var baske mig inte klokt!
Ruth kom över på morgonen vid 10-rycket varpå vi åkte till Lidingö C och införskaffade lite mat och öl.
Sedan köpte vi en förträffligt jävla trevlig picnicgrill. Jag tänkte att vi kommer nog grilla mer än en gån i sommar så det lönar sig nog att läga 150 pix på en grill istället för att köpa 100 engångsgrillar för 30 spänn styck.
Sen förberedde vi lite burgare, sallad och andra parkvänliga godheter och stack ner till gärdet där vi hittade en utmärkt plats att lagga oss på.
Sen solade vi, grillade vi, och drack bärs hela dagen. Så jädra härligt!
Hoppas ni hade en härlig lördag.
Ciao
John
fredag 24 april 2009
Affärsidé
Det smartaste slog mig just, men jag vill ha mina läsares feedback innan jag slår slag i saken.
Jag tänkte så här:
1. Bygg en webbsajt
2. Publicera intressant content
3. Skydda inte sajten med lösenord och medlemskap, utan lämna den öppen för alla
4. Skicka fakturor till alla människor i världen som har en dator, för de kan komma åt sajten och måste därför följa dessa regler:
----------------------------
Alla som äger, hyr eller lånar en DATOR ska betala JOHN-avgift. Varje hushåll betalar en JOHN-avgift för ett obegränsat antal DATORER. Till ett hushåll räknas de personer som bor på samma adress och ingår i familjegemenskapen. Till hushållet räknas också t.ex. fritidshus, husvagn eller tillfällig bostad på annan ort - förutsatt att man inte bildar ett nytt hushåll på detta ställe.
Studerande, som bildat nytt hushåll eller är folkbokförd på studieorten, ska betala egen JOHN-avgift.
Hyr du lägenhet i andra hand och det finns en DATOR i lägenheten, ska du betala JOHN-avgift. Om du hyr ut din lägenhet i andra hand och låter DATORN stå kvar i lägenheten, är det din hyresgäst som ska betala JOHN-avgiften.
----------------------------
Det spelar ingen roll att man inte tittar på min sajt, har man en dator så kan man ju faktiskt gå in och göra det, och därför måste de ju givetvis betala JOHN-avgiften.
Sen höjer jag bara avgiften varje år och de som inte betalar skickar jag direkt till kronofogden utan fakturapåminnelse.
Vad tycker ni? Det låter väl som en mycket bättre lösning än att människor faktiskt ska vilja köpa medlemskap och betala för sig endast om de vill få tillgång till min sajt?
Det är ju absolut INTE fascistiskt översitteri, eller hur?
Jag tänkte så här:
1. Bygg en webbsajt
2. Publicera intressant content
3. Skydda inte sajten med lösenord och medlemskap, utan lämna den öppen för alla
4. Skicka fakturor till alla människor i världen som har en dator, för de kan komma åt sajten och måste därför följa dessa regler:
----------------------------
Alla som äger, hyr eller lånar en DATOR ska betala JOHN-avgift. Varje hushåll betalar en JOHN-avgift för ett obegränsat antal DATORER. Till ett hushåll räknas de personer som bor på samma adress och ingår i familjegemenskapen. Till hushållet räknas också t.ex. fritidshus, husvagn eller tillfällig bostad på annan ort - förutsatt att man inte bildar ett nytt hushåll på detta ställe.
Studerande, som bildat nytt hushåll eller är folkbokförd på studieorten, ska betala egen JOHN-avgift.
Hyr du lägenhet i andra hand och det finns en DATOR i lägenheten, ska du betala JOHN-avgift. Om du hyr ut din lägenhet i andra hand och låter DATORN stå kvar i lägenheten, är det din hyresgäst som ska betala JOHN-avgiften.
----------------------------
Det spelar ingen roll att man inte tittar på min sajt, har man en dator så kan man ju faktiskt gå in och göra det, och därför måste de ju givetvis betala JOHN-avgiften.
Sen höjer jag bara avgiften varje år och de som inte betalar skickar jag direkt till kronofogden utan fakturapåminnelse.
Vad tycker ni? Det låter väl som en mycket bättre lösning än att människor faktiskt ska vilja köpa medlemskap och betala för sig endast om de vill få tillgång till min sajt?
Det är ju absolut INTE fascistiskt översitteri, eller hur?
torsdag 23 april 2009
Gubbjävlar
Det finns tyvärr många sätt att irritera sig på gubbar. Några av min favoriter är:
1. I svängdörrar på köpcentrum (helst ska dom ha pensionärsshoppingrullvagnar också)
2. I köer av alla dess slag
3. I bastun på badhuset, det hänger alltid konstiga typer där...
MEN, mina vänner jag har hittat ett nytt irritationsmoment!
När jag cyklar till jobbet ("det var ett jävla tjat om den där förbannade cykeln" tänker ni nu, men det skiter jag i!) , så försöker jag verkligen cykla fort. Dels för att få ut mer träning av cykelturen och dels för att jag tävlar med mig själv om snabbaste resväg.
Jag har kittat upp mig lite också, har ändå en hyffsad cykel, riktiga cykelbyxor, en rätt så frän hjälm osv.
Då kan ni tänka er hur förnedrande det är när man fullt utrustad som Lance A. trampandes för kung och fosterland med svetten drypande från pannan, blir totalt jävla ifråncyklad av en ful gubbe 60+ iförd jeans och kavaj på nån satans rasslande skitcykel från dackefejdens dagar!
Förnedringen är total!! Man får lust att slänga cykeln i brunnsviken och knata hem och tjura i ett hörn.
Så till er gubbjävlar som läser min blogg, om det finns några: Ge fan i att cykla ifrån mig! Det är osjysst och inte kul alls.
Tack för att ni tog er tid,
John
1. I svängdörrar på köpcentrum (helst ska dom ha pensionärsshoppingrullvagnar också)
2. I köer av alla dess slag
3. I bastun på badhuset, det hänger alltid konstiga typer där...
MEN, mina vänner jag har hittat ett nytt irritationsmoment!
När jag cyklar till jobbet ("det var ett jävla tjat om den där förbannade cykeln" tänker ni nu, men det skiter jag i!) , så försöker jag verkligen cykla fort. Dels för att få ut mer träning av cykelturen och dels för att jag tävlar med mig själv om snabbaste resväg.
Jag har kittat upp mig lite också, har ändå en hyffsad cykel, riktiga cykelbyxor, en rätt så frän hjälm osv.
Då kan ni tänka er hur förnedrande det är när man fullt utrustad som Lance A. trampandes för kung och fosterland med svetten drypande från pannan, blir totalt jävla ifråncyklad av en ful gubbe 60+ iförd jeans och kavaj på nån satans rasslande skitcykel från dackefejdens dagar!
Förnedringen är total!! Man får lust att slänga cykeln i brunnsviken och knata hem och tjura i ett hörn.
Så till er gubbjävlar som läser min blogg, om det finns några: Ge fan i att cykla ifrån mig! Det är osjysst och inte kul alls.
Tack för att ni tog er tid,
John
onsdag 22 april 2009
Kroppen
Min kropp är sönder.
Jag började ett hurtigare liv för ca en vecka sedan. Det sket sig kapitalt kan man säga.
Jag cyklade fram och tillbaka till jobbet i Solna och spelade basket i måndags kväll och bandy igår kväll och när jag vaknade var det kört. Min ryggrad hade vridit sig sju varv runt sig själv. Jag hade så ont att jag knappt kunde stiga ur sängen!
Så jag bokade en tid hos min naprapat (som jag kallar naprapär, för han heter Pär och är naprapat, jag ni förstår...) och vid 18-tiden idag fick jag mig en sån sjujävla omgång! Fy h-vete vad ont det gjorde ska ni veta, ujujuj.
Men när han hade misshandlat mig färdigt och jag fick ställa mig upp, hade mina axlar förflyttat sig två decimeter bakåt och jag hade helt plötsligt en graciös rak hållning likt aldrig förr. Helt fantastiskt :)
Ska göra några återbesök för långvarig effekt, men dagens lärdom är helt klart; om något inte känns rätt i ryggen, gå till en naprapat illa kvickt!
Tänk på det, era kufryggar!
Ciao,
John
Jag började ett hurtigare liv för ca en vecka sedan. Det sket sig kapitalt kan man säga.
Jag cyklade fram och tillbaka till jobbet i Solna och spelade basket i måndags kväll och bandy igår kväll och när jag vaknade var det kört. Min ryggrad hade vridit sig sju varv runt sig själv. Jag hade så ont att jag knappt kunde stiga ur sängen!
Så jag bokade en tid hos min naprapat (som jag kallar naprapär, för han heter Pär och är naprapat, jag ni förstår...) och vid 18-tiden idag fick jag mig en sån sjujävla omgång! Fy h-vete vad ont det gjorde ska ni veta, ujujuj.
Men när han hade misshandlat mig färdigt och jag fick ställa mig upp, hade mina axlar förflyttat sig två decimeter bakåt och jag hade helt plötsligt en graciös rak hållning likt aldrig förr. Helt fantastiskt :)
Ska göra några återbesök för långvarig effekt, men dagens lärdom är helt klart; om något inte känns rätt i ryggen, gå till en naprapat illa kvickt!
Tänk på det, era kufryggar!
Ciao,
John
fredag 17 april 2009
Freitag
Äntligen fredag!
Jag har vikarierat på mors skola denna vecka. Det är roligt, barn är så dumma i huvudet :)
Exv. idag skulle vi se på film (min granne tottoro) och då är ju popcorn ett måste. Så vi poppade lite och jag skulle se på film som ensam personal med hela klassen. Jag tänkte SMART som en vuxen att vi skiter i att smutsa ner 25 skålar och så får barnen ta nävar med popcorn istället.
och det.... var INTE smart... det tod inte lång tid innan popcornen låg som en matta över klassrumsgolvet.
Vidare har jag blivit hurtig! Jag har fått en cykel av Mr. Gunnarsson som Peter pimpat iordning åt mig :)
Cyklar ca. ett par mil om dagen till och från Solna och det är så skönt.
Så här ser den ut (men det är inte min cykel på bilden):
Hoppas ni får en härlig fredagskväll i vårsolen, kanske med inslag av grillad mat och öl, för det tänker jag satsa på.
PEACE OUT, bitches.
Jag har vikarierat på mors skola denna vecka. Det är roligt, barn är så dumma i huvudet :)
Exv. idag skulle vi se på film (min granne tottoro) och då är ju popcorn ett måste. Så vi poppade lite och jag skulle se på film som ensam personal med hela klassen. Jag tänkte SMART som en vuxen att vi skiter i att smutsa ner 25 skålar och så får barnen ta nävar med popcorn istället.
och det.... var INTE smart... det tod inte lång tid innan popcornen låg som en matta över klassrumsgolvet.
Vidare har jag blivit hurtig! Jag har fått en cykel av Mr. Gunnarsson som Peter pimpat iordning åt mig :)
Cyklar ca. ett par mil om dagen till och från Solna och det är så skönt.
Så här ser den ut (men det är inte min cykel på bilden):
Hoppas ni får en härlig fredagskväll i vårsolen, kanske med inslag av grillad mat och öl, för det tänker jag satsa på.
PEACE OUT, bitches.
måndag 13 april 2009
Påsk påsk påsk
Nu är påskhelgen nästan över.
Vi har varit husvakter i mina föräldrars hus i Täby hela helgen, och det har varit näst intill helt dator-fritt.
Jag har fått en cykel, en orange crescent-racer, och det är fantastiskt kul att cykla.
Påskledigheten har bestått av mängder av godis, mat och softande.
På lördagen var vi på påskmiddag hos mina svärfarföräldrar och jag hade med mig studioblixtarna och knäppte lite porträttbilder och bilder på hela familjen Jansson-Welander.
Det blev en himla massa bilder, men den här tyckte jag blev roligast, på Hannahs lill-kusse vid namn Joseful.
Vad tycker ni?
Vi har varit husvakter i mina föräldrars hus i Täby hela helgen, och det har varit näst intill helt dator-fritt.
Jag har fått en cykel, en orange crescent-racer, och det är fantastiskt kul att cykla.
Påskledigheten har bestått av mängder av godis, mat och softande.
På lördagen var vi på påskmiddag hos mina svärfarföräldrar och jag hade med mig studioblixtarna och knäppte lite porträttbilder och bilder på hela familjen Jansson-Welander.
Det blev en himla massa bilder, men den här tyckte jag blev roligast, på Hannahs lill-kusse vid namn Joseful.
Vad tycker ni?
Glad Påsk!
lördag 4 april 2009
Routhern
Min lillasyster, Ruth, är här nu. Hon är allt bra härlig! Rolig också för den delen.
Hon är även mycket driftig, har ett eget företag som fotograf dit hon hela tiden fixar nya uppdrag.
Gå in och kolla vettja: www.fotoruthskalin.se
Puss och kram, skumbanan!
John
Hon är även mycket driftig, har ett eget företag som fotograf dit hon hela tiden fixar nya uppdrag.
Gå in och kolla vettja: www.fotoruthskalin.se
Puss och kram, skumbanan!
John
Lazy saturdayzy
Idag är det en sån där Lördag där man borde göra vettiga saker, man borde gå på en lång promenad, städa, fixa hemma, laga mat, åka till stan och träffa kompisar.
Men jag orkar inte. Jag har ingen lust att göra något annat än vad min trötta kropp ber mig om, vilket för närvarande är att inta horisontellt läge och bara slappna av varenda liten muskel för att sedan kanske slumra till en stund.
Så det ska jag göra nu.
Hej dåååå
John
Men jag orkar inte. Jag har ingen lust att göra något annat än vad min trötta kropp ber mig om, vilket för närvarande är att inta horisontellt läge och bara slappna av varenda liten muskel för att sedan kanske slumra till en stund.
Så det ska jag göra nu.
Hej dåååå
John
fredag 3 april 2009
onsdag 1 april 2009
tisdag 31 mars 2009
Snabbtips innan maten
Om ni inte redan har gjort det, ta en titt på Joomla (www.joomla.org).
Det är gratis och gräsligt sexigt.
Hej sålänge,
John
Det är gratis och gräsligt sexigt.
Hej sålänge,
John
Tjack-attack!
När jag var på väg till tunnelbanan vid centralen idag så kom det fram en snubbe till mig som var så jäääävla hög.
Det gick något sånt här:
Pundaren: Jag är Lucifer och du är Gud.
Jag: Jasså det säger du?
Pundaren: Vart kommer du ifrån?
Jag: Ett café.
Pundaren (på påhittad engelska): I'm lucifer, lkdjf aädspjsfpjsf psjodfijwe piojsadfpjsd poja¨spfjsdf.
-Förklaring- Jag tror att han här försökte "kasta" en djävulsförbannelse på mig.
Jag: .... tyst och blängde irriterat på honom.
Pundaren: Tror du på att du är gud?
Jag: Nä. Jag gör nog inte det.
Pundaren: When you lose yourself to the beat, you become god.
Jag: Ok, ja det kanske är så va...
Pundaren (pekandes på min Ipod som jag håller i handen): Lose yourself to the beat.
Jag: Vi säger så då.
Sen flög han vidare på sin molntuss, och när jag gick ner i tunnelbanan tänkte jag två saker;
1. Tänk om han faktiskt var djävulen, det vore märkligt, jag kanske borde ha lyssnat bättre.
2. Tänk om han var någon konstig svartmagiker och att hans besvärjelse faktiskt har någon verkan! Det vore obehagligt.
Men sen när jag var nästa hemma så träffade jag en granne som var jättetrevlig och som kanske har lite jobb till mig, så jag tror pundaren/lucifer råkade "kasta" en posetiv trollformel av misstag :)
Varde middag!
/John
Det gick något sånt här:
Pundaren: Jag är Lucifer och du är Gud.
Jag: Jasså det säger du?
Pundaren: Vart kommer du ifrån?
Jag: Ett café.
Pundaren (på påhittad engelska): I'm lucifer, lkdjf aädspjsfpjsf psjodfijwe piojsadfpjsd poja¨spfjsdf.
-Förklaring- Jag tror att han här försökte "kasta" en djävulsförbannelse på mig.
Jag: .... tyst och blängde irriterat på honom.
Pundaren: Tror du på att du är gud?
Jag: Nä. Jag gör nog inte det.
Pundaren: When you lose yourself to the beat, you become god.
Jag: Ok, ja det kanske är så va...
Pundaren (pekandes på min Ipod som jag håller i handen): Lose yourself to the beat.
Jag: Vi säger så då.
Sen flög han vidare på sin molntuss, och när jag gick ner i tunnelbanan tänkte jag två saker;
1. Tänk om han faktiskt var djävulen, det vore märkligt, jag kanske borde ha lyssnat bättre.
2. Tänk om han var någon konstig svartmagiker och att hans besvärjelse faktiskt har någon verkan! Det vore obehagligt.
Men sen när jag var nästa hemma så träffade jag en granne som var jättetrevlig och som kanske har lite jobb till mig, så jag tror pundaren/lucifer råkade "kasta" en posetiv trollformel av misstag :)
Varde middag!
/John
Du vet vem du är...
På vägen hem från jobbet idag började jag tänka på en person som jag saknar väldigt mycket. Som alltid har "haft min rygg" och alltid har ställt upp.
Så för att stilla abstinensen lyssnade jag lite på Chet Baker, Modest Mouse och Junior Senior.
Hoppas du har det sjukt bra och får massa coola upplevelser där du är.
BFF
/John
Så för att stilla abstinensen lyssnade jag lite på Chet Baker, Modest Mouse och Junior Senior.
Hoppas du har det sjukt bra och får massa coola upplevelser där du är.
BFF
/John
söndag 29 mars 2009
Facebook har tyvärr avlidit
Nu dödförklarar jag facebook. Det är officiellt ocoolt att hålla på med det där.
Nu är vintern slut och då tycker jag att man kan krypa ut ur ide-grottan och träffa varann på riktigt istället för att tramsa på en skitsajt.
STJÄRNSTOPP!
God natt på er,
John
Nu är vintern slut och då tycker jag att man kan krypa ut ur ide-grottan och träffa varann på riktigt istället för att tramsa på en skitsajt.
STJÄRNSTOPP!
God natt på er,
John
Blixtar och go-carts
Igår morse ringde Anders och väckte mig, jag fick 15 minuter på mig att sätta på mig kläder och komma ut. Sedan blev jag upphämtad också åkte vi till en go-cartbana i Sickla.
Fy fan vad kul det var. Vi körde två race och det var gräsligt roligt.
Senare på dagen åkte jag med Anders, Ruth och Pappa till Foto Video på Herkulesgatan och köpte lite studioblixtar, reflektorer och produkttält.
Så vänta er lite coola studiobilder inom en snar framtid :)
Hej hej,
John
Fy fan vad kul det var. Vi körde två race och det var gräsligt roligt.
Senare på dagen åkte jag med Anders, Ruth och Pappa till Foto Video på Herkulesgatan och köpte lite studioblixtar, reflektorer och produkttält.
Så vänta er lite coola studiobilder inom en snar framtid :)
Hej hej,
John
fredag 27 mars 2009
Mor, min.
Måste bara säga, innan fredagen är över, att det har varit så förbannat kul att jobba med min mamma den här veckan. Hon är objektivt bedömt en av Sveriges bästa lärare.
Passion, uthållighet och skicklighet i kombination ser man inte så ofta, men när jag väl gör det blir jag imponerad. Och det är precis vad jag blev av min mamma.
Big up, morsan!
Gnight,
John
Passion, uthållighet och skicklighet i kombination ser man inte så ofta, men när jag väl gör det blir jag imponerad. Och det är precis vad jag blev av min mamma.
Big up, morsan!
Gnight,
John
Sill...
Måste berätta, jag hade det sjukaste uppvaknandet i morse...
För er som inte redan vet det sover jag med en andningsmask för att jag snarkar som ett troll med en bult genom halsen..
Till saken, i natt drömde jag att jag satt och metade på en kaj. Det var en varm härlig dag och solen blänkte på den krusade vattenytan. Helt plötsligt i lugnet börjar det röra sig vid vattenytan några meter ifrån mig. Det guppar och man kan skymta en fiskrygg som oroligt rör sig mot mig. Sedan, med ett skvätt, hoppar det upp en fisk som landar på min arm och snabbt sprattlar till så att den flyger upp i ansiktet på mig. Därefter vaknar jag med en högt skrik i tron om att min andningsmask är en sill som sprattlar mig i ansiktet.
Med den härledningen i åtanke är det som hände inte så jättekonstigt, utan ganska komiskt, men min kära Hannah fick ett minst sagt konstigt uppvaknande när jag skriker som en 5-årig flicka och desperat försöker vifta bort andningsmask-fisken som sitter fast i ansiktet kl. 05.00 på morgonen. I tumultet lyckas jag dessutom typ dislokera min vänstra axel.
Nu är min andningsmask trasig och både jag och Hannah fick förkortad sömn inatt.
Vad är då sensmoralen i den här händelsen? Jo; den gamla dängan lever kvar starkare än någonsin, FY FAN för havets läckerheter!
Sov gott inatt!
John
För er som inte redan vet det sover jag med en andningsmask för att jag snarkar som ett troll med en bult genom halsen..
Till saken, i natt drömde jag att jag satt och metade på en kaj. Det var en varm härlig dag och solen blänkte på den krusade vattenytan. Helt plötsligt i lugnet börjar det röra sig vid vattenytan några meter ifrån mig. Det guppar och man kan skymta en fiskrygg som oroligt rör sig mot mig. Sedan, med ett skvätt, hoppar det upp en fisk som landar på min arm och snabbt sprattlar till så att den flyger upp i ansiktet på mig. Därefter vaknar jag med en högt skrik i tron om att min andningsmask är en sill som sprattlar mig i ansiktet.
Med den härledningen i åtanke är det som hände inte så jättekonstigt, utan ganska komiskt, men min kära Hannah fick ett minst sagt konstigt uppvaknande när jag skriker som en 5-årig flicka och desperat försöker vifta bort andningsmask-fisken som sitter fast i ansiktet kl. 05.00 på morgonen. I tumultet lyckas jag dessutom typ dislokera min vänstra axel.
Nu är min andningsmask trasig och både jag och Hannah fick förkortad sömn inatt.
Vad är då sensmoralen i den här händelsen? Jo; den gamla dängan lever kvar starkare än någonsin, FY FAN för havets läckerheter!
Sov gott inatt!
John
Vikarie-vecka
Hej!
Sitter HÖGST FRIVILLIGT (under pistolhot) och tittar på Let's Dance-finalen med min fagra mö. Mjukis-byxor och Coca Cola långt upp i hörnet på divanen, helt utan "jag borde hitta på något-känslor" tack vare den här oändliga jäfvla vintern.
Övriga bravader i veckan är vår storhandling som tog plats igår i Arninge. Nu har vi så mycket mat hemma att vi knappt får plats med allt i skåpen.
Bis später,
John
Sitter HÖGST FRIVILLIGT (under pistolhot) och tittar på Let's Dance-finalen med min fagra mö. Mjukis-byxor och Coca Cola långt upp i hörnet på divanen, helt utan "jag borde hitta på något-känslor" tack vare den här oändliga jäfvla vintern.
Övriga bravader i veckan är vår storhandling som tog plats igår i Arninge. Nu har vi så mycket mat hemma att vi knappt får plats med allt i skåpen.
Bis später,
John
onsdag 11 mars 2009
En oooonsdag!
Jaha, onsdag alltså. Ser tillbaka på en dagsverke att vara nöjd med, det är skönt.
Lagade en supersmaskig pasta carbonara till middag med en sockerkaka till efterrätt. Det var raffigt, fräsigt och mumsigt.
Hörni, mina galna kollegor Tommy och Jakob hittade det sjukaste idag; http://www.tmdhosting.com
Om ni är något så när uppdaterade på vad webbhotell vanligtvis kostar kommer ni förstå hur SJUKT det är när man betalar 5 USD per månad och får 800GB utrymme. Det finns inte.
I helgen blir det huge norrlands-schlager-partaj. Det ska bli fördjävla roligt faktiskt. Dessutom har jag och Hannah-pie varit ihop i två år på lördag, det kräver lite extra firande.
Later bitches,
John
Lagade en supersmaskig pasta carbonara till middag med en sockerkaka till efterrätt. Det var raffigt, fräsigt och mumsigt.
Hörni, mina galna kollegor Tommy och Jakob hittade det sjukaste idag; http://www.tmdhosting.com
Om ni är något så när uppdaterade på vad webbhotell vanligtvis kostar kommer ni förstå hur SJUKT det är när man betalar 5 USD per månad och får 800GB utrymme. Det finns inte.
I helgen blir det huge norrlands-schlager-partaj. Det ska bli fördjävla roligt faktiskt. Dessutom har jag och Hannah-pie varit ihop i två år på lördag, det kräver lite extra firande.
Later bitches,
John
tisdag 10 mars 2009
RockBand-trummor + några haxxorprogram = hemmastudio!
Ooooh, kolla här på kvällens projekt:
Rockbandtrumsetet till xbox360 kopplas in med USB. De snälla själarna på microsoft har släppt en drivrutin som gör att man kan koppla in xbox360 kontrollen till PC:n och detta möjliggör även installation av Rockband trumsetet!!
Sen finns det en liten snubbe där ute i den oändliga cyberrymden som har snickrat ihop ett litet gratisprogram med trumljud som gör att man kan spela som på ett riktigt trumset, och det funkar riktigt bra!
Titta här för att se hur det funkar:
Rockbandtrumsetet till xbox360 kopplas in med USB. De snälla själarna på microsoft har släppt en drivrutin som gör att man kan koppla in xbox360 kontrollen till PC:n och detta möjliggör även installation av Rockband trumsetet!!
Sen finns det en liten snubbe där ute i den oändliga cyberrymden som har snickrat ihop ett litet gratisprogram med trumljud som gör att man kan spela som på ett riktigt trumset, och det funkar riktigt bra!
Titta här för att se hur det funkar:
Mingel
Hörni, det här med mingel alltså.
Är nyss hemkommen från en mingelkväll på Scandic Anglais arrangerad av Dagens Media. Diverse "höjdare" inom mediavärlden syntes till, men som jag förstod det var det mestadels säljare.
Är inte mingel oskönt påtvingat på något vänster? Att mingla. Grundkonceptet är givetvis bra, man skall utöka sitt sociala nätverk och knyta nya kontakter som ofta kan vara användbara professionellt.
Men skär det sig inte lite när de flesta egentligen vill ha ut något av de andra deltagarna? Alla är där för att "ta", för det är ingen som går på ett mingel i syfte att "ge" bra information/tjänster/kontakter till andra. Det är bara inte så. Jag säger inte att det inte görs affärer eller att bra händelser med ömsesidigt fördelaktiga effekter kan inträffa, men jag hävdar att det existerar en fundamental intressekonflikt.
Utöver detta var det mycket trevligt, och jag knöt nog en och annan kontakt som kan vara bra att ha i framtiden. Om inte annat så var ölen gratis :)
Det bästa med kvällen var att jag sprang på min gamla kollega och vän Markus M som jag inte träffat på mycket länge. Han är en sån trevlig prick, och rätt lik mig både lite till utseende och person.
Abend,
John
Är nyss hemkommen från en mingelkväll på Scandic Anglais arrangerad av Dagens Media. Diverse "höjdare" inom mediavärlden syntes till, men som jag förstod det var det mestadels säljare.
Är inte mingel oskönt påtvingat på något vänster? Att mingla. Grundkonceptet är givetvis bra, man skall utöka sitt sociala nätverk och knyta nya kontakter som ofta kan vara användbara professionellt.
Men skär det sig inte lite när de flesta egentligen vill ha ut något av de andra deltagarna? Alla är där för att "ta", för det är ingen som går på ett mingel i syfte att "ge" bra information/tjänster/kontakter till andra. Det är bara inte så. Jag säger inte att det inte görs affärer eller att bra händelser med ömsesidigt fördelaktiga effekter kan inträffa, men jag hävdar att det existerar en fundamental intressekonflikt.
Utöver detta var det mycket trevligt, och jag knöt nog en och annan kontakt som kan vara bra att ha i framtiden. Om inte annat så var ölen gratis :)
Det bästa med kvällen var att jag sprang på min gamla kollega och vän Markus M som jag inte träffat på mycket länge. Han är en sån trevlig prick, och rätt lik mig både lite till utseende och person.
Abend,
John
söndag 8 mars 2009
Okej, skärpning..
Fy skäms på mig, jag har skrivit för sällan, men nu ska det blir ändring på det.
Ja, vad har då försiggått de senaste dagarna?
Igår var vi på fecke hos lillasyster Ruth, hennes kompisar FL och Malin fyllde 21 och valde Routerns lägenhet som festlokal. Det var mycket trevligt.
I fredags var Ruth, Fanny och Miranda här och drack lite vin med oss. Det var också mycket trevligt. Jag hade en intressant diskussion med Miranda som studerar till journalist på södertörn, diskussionen gällde journalistiskt ansvar kontra journalistik som säljer.
För bilder på spektaklet, vänligen se: http://alittlebitmorepersonal.blogspot.com/2009/03/god-annu-en-trott-morgon.html
Peace, bitches.
John
Ja, vad har då försiggått de senaste dagarna?
Igår var vi på fecke hos lillasyster Ruth, hennes kompisar FL och Malin fyllde 21 och valde Routerns lägenhet som festlokal. Det var mycket trevligt.
I fredags var Ruth, Fanny och Miranda här och drack lite vin med oss. Det var också mycket trevligt. Jag hade en intressant diskussion med Miranda som studerar till journalist på södertörn, diskussionen gällde journalistiskt ansvar kontra journalistik som säljer.
För bilder på spektaklet, vänligen se: http://alittlebitmorepersonal.blogspot.com/2009/03/god-annu-en-trott-morgon.html
Peace, bitches.
John
onsdag 4 mars 2009
Birro
Hej!
Har haft en soft dag idag, fått mycket gjort och varit på bra humör.
Efter den sedvanliga storhandlingen i Arninge rundar jag och min fagra mö av kvällen i TV-soffan framför ett program som vi vanligtvis inte tittar på, Kvällsöppet med Ekdal.
Programmet bestod av en intressant debatt mellan rabiata feministiska "unga" politiker och diverse experter i motpanelen. Det debatterade ämnet var prostitution - beskattat arbete eller olagligt övergrepp.
Även om jag har åsikter om ämnet så föredrar jag att kommentera något helt annat i programmet, nämligen den s.k. bisittaren i programmet vid namn Marcus Birro.
Vilken liten självgod böghamster han är alltså. Jag är fullt medveten om att det inte är speciellt nytt att dissa Birro (jag har läst Schulmans ord), men jag har inte haft så bra koll på Birro så när jag äntligen fick se honom i action (eller snarar utdraget antiklimax) kände jag mig manad att dra iväg en ordentlig diss jag med.
Snubben sitter och beter sig som en 13-åring under programmet där ganska skickliga debattörer utbyter mening. När han blev tillfrågad om sin åsikt så säger han: "-Asså män som köper sex är inte män, det är små skitpojkar med små snoppar". Så fruktansvärt oproffsigt uttryckt. Verkligen att kissa på allt som debattörerna hade sagt innan.
MEN nu kommer vi till det roligaste/sorgligaste:
I slutet av programmet hade Birro en alldeles egen liten 3-minutare att bjuda på en knivskarp "observation".
Denna observation bestod i detta program av Carrie (nån film) och någon fotbollsspelare jag inte minns namnet på. Observationen var att dessa två, precis som Birro, blivit mobbade som barn och nu får sin revansch genom exvis vara en mycket duktig fotbollsspelare. Han höll upp en bild på fotbollsspelaren på ena sidan om sitt huvud och filmen på andra sidan och sa "precis som jag blev de här mobbade och nu har dom fått sin revansch"
Det skiner igenom så hårt att han vill säga till sina forna mobbar-demoner: "ni var taskiga mot mig, och NU ÄR JAG I TV!!!!! WHATUP NOW BITCHES!!!". Som att hans ynka tre minuter i slutet av ett programm mitt i natten på TV4 är något hans förmodligen ganska sorgliga mobbare ens avundas??
Måste han förklara att folk ska avundas honom så säger väl det ganska tydligt att det verkligen inte är något att avunda? Och det faktum att han försöker gör honom till en liten skitfejja.
Har bara en sak att säga. Tönt.
Hoppas Birro biter sig jättehårt i kinden när han äter frukost imorgon.
----------------------
Detta om detta.
Imorgon ska jag raka till en phet bishnish-mustasch. Det kommer bilder! Som min goda vapendragare Seb säger: anticipate, bitches!
Hej sålänge,
John
Har haft en soft dag idag, fått mycket gjort och varit på bra humör.
Efter den sedvanliga storhandlingen i Arninge rundar jag och min fagra mö av kvällen i TV-soffan framför ett program som vi vanligtvis inte tittar på, Kvällsöppet med Ekdal.
Programmet bestod av en intressant debatt mellan rabiata feministiska "unga" politiker och diverse experter i motpanelen. Det debatterade ämnet var prostitution - beskattat arbete eller olagligt övergrepp.
Även om jag har åsikter om ämnet så föredrar jag att kommentera något helt annat i programmet, nämligen den s.k. bisittaren i programmet vid namn Marcus Birro.
Vilken liten självgod böghamster han är alltså. Jag är fullt medveten om att det inte är speciellt nytt att dissa Birro (jag har läst Schulmans ord), men jag har inte haft så bra koll på Birro så när jag äntligen fick se honom i action (eller snarar utdraget antiklimax) kände jag mig manad att dra iväg en ordentlig diss jag med.
Snubben sitter och beter sig som en 13-åring under programmet där ganska skickliga debattörer utbyter mening. När han blev tillfrågad om sin åsikt så säger han: "-Asså män som köper sex är inte män, det är små skitpojkar med små snoppar". Så fruktansvärt oproffsigt uttryckt. Verkligen att kissa på allt som debattörerna hade sagt innan.
MEN nu kommer vi till det roligaste/sorgligaste:
I slutet av programmet hade Birro en alldeles egen liten 3-minutare att bjuda på en knivskarp "observation".
Denna observation bestod i detta program av Carrie (nån film) och någon fotbollsspelare jag inte minns namnet på. Observationen var att dessa två, precis som Birro, blivit mobbade som barn och nu får sin revansch genom exvis vara en mycket duktig fotbollsspelare. Han höll upp en bild på fotbollsspelaren på ena sidan om sitt huvud och filmen på andra sidan och sa "precis som jag blev de här mobbade och nu har dom fått sin revansch"
Det skiner igenom så hårt att han vill säga till sina forna mobbar-demoner: "ni var taskiga mot mig, och NU ÄR JAG I TV!!!!! WHATUP NOW BITCHES!!!". Som att hans ynka tre minuter i slutet av ett programm mitt i natten på TV4 är något hans förmodligen ganska sorgliga mobbare ens avundas??
Måste han förklara att folk ska avundas honom så säger väl det ganska tydligt att det verkligen inte är något att avunda? Och det faktum att han försöker gör honom till en liten skitfejja.
Har bara en sak att säga. Tönt.
Hoppas Birro biter sig jättehårt i kinden när han äter frukost imorgon.
----------------------
Detta om detta.
Imorgon ska jag raka till en phet bishnish-mustasch. Det kommer bilder! Som min goda vapendragare Seb säger: anticipate, bitches!
Hej sålänge,
John
BISHNISHMAN!
Hej och godmorgon, mina vänner.
Hann inte skriva något igår, för jag och Mr. T var ute och gjorde crazy business hela dagen igår. Ni skulle ha sett oss, vi ba: "tja, vill ni göra business? ok. 50 000!". Vi hade business pastilles (vicks), business clothes, business style super hot mercedes automobile, och så gick vi runt hela dagen och sjöng "it's business time" och "taking care of business".
Idag ska Mr T ta lite sovmorgon, men jag ska nog ringa och väcka honom snart ändå... I wanna do som business!
Hörni, ha en förgrymmat jävla bra tisdagmorgon!
John
Hann inte skriva något igår, för jag och Mr. T var ute och gjorde crazy business hela dagen igår. Ni skulle ha sett oss, vi ba: "tja, vill ni göra business? ok. 50 000!". Vi hade business pastilles (vicks), business clothes, business style super hot mercedes automobile, och så gick vi runt hela dagen och sjöng "it's business time" och "taking care of business".
Idag ska Mr T ta lite sovmorgon, men jag ska nog ringa och väcka honom snart ändå... I wanna do som business!
Hörni, ha en förgrymmat jävla bra tisdagmorgon!
John
söndag 1 mars 2009
Jag vill åka till Barcelona
Jag och Hannah sitter och tittar på Vicki Christina Barcelona och båda är helt lyriska över hur skönt det ser ut med värme och den intressanta staden barcelona.
Hoppas vi får möjlighet att åka dit snart. Det vore roligt.
Se filmen också, för den delen. Den är bra än så länge :)
Adiós compadres
John
Hoppas vi får möjlighet att åka dit snart. Det vore roligt.
Se filmen också, för den delen. Den är bra än så länge :)
Adiós compadres
John
Min lördag i bilder
Hej!
Jag är glad att just DU läser min blogg.
Här följer min lördagkväll i bilder:
1. Fota lite kvällsbilder med min lil-bitch lillasyster Raouth.
Forresta och Värtan + Lidingöbron som en liten bonus.
Containrar i Frihamnen + Kaknästornet som en liten bonus.
En båt vid Ropsten + Forresta som en liten bonus.
Jag är glad att just DU läser min blogg.
Här följer min lördagkväll i bilder:
1. Fota lite kvällsbilder med min lil-bitch lillasyster Raouth.
Forresta och Värtan + Lidingöbron som en liten bonus.
Containrar i Frihamnen + Kaknästornet som en liten bonus.
En båt vid Ropsten + Forresta som en liten bonus.Sen gick jag och Raouth hem och sänkte en bärrsa för att sedan åka in till gamla stan och möta upp Hannah med lidingögänget på After.
Där såg det ut såhär:
Jag + Raouth = One gorgeous couple of siblings!
Happy time!
Me and my fjånsee!
Där såg det ut såhär:
Jag + Raouth = One gorgeous couple of siblings!
Happy time!
Me and my fjånsee!
Det var allt för denna gången.
Hoppas ni har haft en gorgeous lördagkväll också.
Puss och kram, ses på stan.
John
Hoppas ni har haft en gorgeous lördagkväll också.
Puss och kram, ses på stan.
John
fredag 27 februari 2009
Skööön eftermiddag
Har umgåtts med Jakob E och Tommy hela eftermiddagen. Det är så jävla najs. Skönt grabbigt klimat med fokus på bishnish, sååå najs.
Vi hade ett möte idag med en butik på kungsholmen och det gick bra! Mötet var roligt, vi fick se massa roliga produkter och han gillade våra produkter, så han bestämde sig för att göra en beställning.
Efter mötet gick vi och käkade middag; jag, Tommy, Jakob och Jakobs förträffligt trevliga tjej Erika. Vi åt på Lilla Asien vid DN-skrapan, AKA LA :)
Snart kommer Hannah och hennes kusin Josse hit, då ska vi dricka lite bärrsa och glo film.
Trevlig helg!
John
Vi hade ett möte idag med en butik på kungsholmen och det gick bra! Mötet var roligt, vi fick se massa roliga produkter och han gillade våra produkter, så han bestämde sig för att göra en beställning.
Efter mötet gick vi och käkade middag; jag, Tommy, Jakob och Jakobs förträffligt trevliga tjej Erika. Vi åt på Lilla Asien vid DN-skrapan, AKA LA :)
Snart kommer Hannah och hennes kusin Josse hit, då ska vi dricka lite bärrsa och glo film.
Trevlig helg!
John
torsdag 26 februari 2009
Cape Suzette
Trött som en panda idag. Jobbat långa dagar hela veckan, så jag tog en välförtjänt sovmorgon.
Igår var Fanny, en av Hannahs bästa kompisar, över på besök. Hon är snäll och rolig. Hannah gick och la sig vid typ halv tolv, och då tittade jag och Fanny på några gamla avsnitt Luftens Hjältar. Fan vad det är bra, fantastisk hög kvalitet. Älskar namnen, som staden t.ex. Cape Suzette och superskurk-luftpiraten Don Carnage. Its gorgeous.
Snart ska jag käka lite lunch med Andersk. Det är en bra snubbe. Sen ska jag fixa lite här hemma och jobba en stund.
Hej sålänge,
John
Igår var Fanny, en av Hannahs bästa kompisar, över på besök. Hon är snäll och rolig. Hannah gick och la sig vid typ halv tolv, och då tittade jag och Fanny på några gamla avsnitt Luftens Hjältar. Fan vad det är bra, fantastisk hög kvalitet. Älskar namnen, som staden t.ex. Cape Suzette och superskurk-luftpiraten Don Carnage. Its gorgeous.
Snart ska jag käka lite lunch med Andersk. Det är en bra snubbe. Sen ska jag fixa lite här hemma och jobba en stund.
Hej sålänge,
John
måndag 23 februari 2009
Glorious monday morning
God morgon mina vänner.
Det kommer bli en bra vecka, jag känner det!
Kolla vad jag hittade idag, Wierd Al håller fortfarande igång. Kul!
Wierd Al Yankowic - Whatever You Like
När ni tycker att livet är tungt kan ni titta på denna eminenta sida; Fuck my life, och gotta er lite i hur sugigt andra har det :) Här får ni ett exempel: "Today, my mom walked in on me looking at a 1978 playboy. She asked if I found it in the basement. I said yes. Then I realized she was the centerfold. FML"
- Haha, jobbigt läge.
Ha en bra dag!
John
Det kommer bli en bra vecka, jag känner det!
Kolla vad jag hittade idag, Wierd Al håller fortfarande igång. Kul!
Wierd Al Yankowic - Whatever You Like
När ni tycker att livet är tungt kan ni titta på denna eminenta sida; Fuck my life, och gotta er lite i hur sugigt andra har det :) Här får ni ett exempel: "Today, my mom walked in on me looking at a 1978 playboy. She asked if I found it in the basement. I said yes. Then I realized she was the centerfold. FML"
- Haha, jobbigt läge.
Ha en bra dag!
John
söndag 22 februari 2009
Jesus tapdancing christ
Nu är veckan slut. Har jobbat hela dagen idag på mitt gamla jobb, det var roligt men jobbigt. Fick den jobbiga känslan som upprymde mig varje arbetsdag innan jag slutade, och den är oskön. Så jag ska nog inte jobba där något mer. Nu ska jag duscha och krypa ner i sängen.
Jag längtar till att vara ute utan att frysa, lyssna på reggae, känna kvällssolen i ansiktet, ha på mig luftiga sköna sommarkläder & solbrillor, sippa på en iskall stella och flippa burgare på grillen.
Nu kommer ett bekännande. Jag gillar Gossip Girl. Det är en bra jävla serie.
xoxo
GossipJohn
Jag längtar till att vara ute utan att frysa, lyssna på reggae, känna kvällssolen i ansiktet, ha på mig luftiga sköna sommarkläder & solbrillor, sippa på en iskall stella och flippa burgare på grillen.
Nu kommer ett bekännande. Jag gillar Gossip Girl. Det är en bra jävla serie.
xoxo
GossipJohn
lördag 21 februari 2009
Dimmig dag
Har varit sliten mest hela dagen idag.
Började med en rejäl frulle vid 10-blecket, sen sögs vi in av soffan och bakisglodde på 4 avsnitt luftens hjältar. Baloo är konung.
Vid 12-tiden åkte vi till Täby C och köpte en födelsedagspresent till Hannahs farmor som fyller 72, och efter det så vad det lunch och myyyycket fika hos Hannahs Farmor och Farfar.
Hela dagen har gått på ett ögonblick och känns rätt luddig vid återblick.
Nu ska vi relaxa lite och sen får vi se vad som händer :)
Hej,
John
Började med en rejäl frulle vid 10-blecket, sen sögs vi in av soffan och bakisglodde på 4 avsnitt luftens hjältar. Baloo är konung.
Vid 12-tiden åkte vi till Täby C och köpte en födelsedagspresent till Hannahs farmor som fyller 72, och efter det så vad det lunch och myyyycket fika hos Hannahs Farmor och Farfar.
Hela dagen har gått på ett ögonblick och känns rätt luddig vid återblick.
Nu ska vi relaxa lite och sen får vi se vad som händer :)
Hej,
John
Succé!
Middagen var en hit. Vi drack och åt massor och alla var glada fulla och mätta.
Nu kommer mamma vara glad och snäll i säkert 14 dagar :D
Menyn föll ut precis som i tidigare inlägg, och det kunde inte ha blivit bättre.
Nu sitter jag, Ruth och Hannah och dricker lite bira och snackar skräp runt matbordet.
Nöjda hälsningar,
John
Nu kommer mamma vara glad och snäll i säkert 14 dagar :D
Menyn föll ut precis som i tidigare inlägg, och det kunde inte ha blivit bättre.
Nu sitter jag, Ruth och Hannah och dricker lite bira och snackar skräp runt matbordet.
Nöjda hälsningar,
John
fredag 20 februari 2009
Megamiddag
I afton har vi bjudit över min och Hannahs familj på middag.
Efter drygt två timmars frenetiskt matlagande har vi nu 10 minuters lugn innan gästerna kommer och kalaset börjar.
Vi kommer att vara 8 pers i vårt lilla kök, men det går bra nu när vi har så stort bord :)
Jag har fixat ihop en grym tzatziki, arabiska lam/nötfärsspett, grönsaksspett, bulgur och sallad till varmrätt, mozarellatoasts stekt i vitlökssmör till varmrätt och en fruktsallad till varmrätt. Allt detta att följas av kaffe/te och en 12-årig wiskey. Innan maten blir det lite skumpa, och till maten har vi antingen en rosso eller min favoritöl Zlatopramen.
Tack Jakob E. för receptet på spetten. Ruth hälsar till dig.
Rapporterar vilka fatala katastrofer som äger rum under kvällen senare.
Hej sålänge.
John
Efter drygt två timmars frenetiskt matlagande har vi nu 10 minuters lugn innan gästerna kommer och kalaset börjar.
Vi kommer att vara 8 pers i vårt lilla kök, men det går bra nu när vi har så stort bord :)
Jag har fixat ihop en grym tzatziki, arabiska lam/nötfärsspett, grönsaksspett, bulgur och sallad till varmrätt, mozarellatoasts stekt i vitlökssmör till varmrätt och en fruktsallad till varmrätt. Allt detta att följas av kaffe/te och en 12-årig wiskey. Innan maten blir det lite skumpa, och till maten har vi antingen en rosso eller min favoritöl Zlatopramen.
Tack Jakob E. för receptet på spetten. Ruth hälsar till dig.
Rapporterar vilka fatala katastrofer som äger rum under kvällen senare.
Hej sålänge.
John
Krigsdans
För flera 100 triljoner år sen på Kritatiden härskade Indianerna över hela jordklotet och alla dess invånare.
De hade många märkliga seder och bruk.
Bl.a. så dansade de krigsdans innan de skulle ut i strid för att få tur i strid och för att hålla sig väl med gudarna om man skulle bli snuffad på krigsgolvet.
-------------------------------------
Idag har jag ett möte, och jag har en mycket precis ritual för att förbereda mig för viktiga möten. Det är givetvis mycket genant, så jag kommer verkligen inte dela med mig av den ritualen här.
Nu sitter ni förmodligen och tänker: "-Jaha? Vart är John-jäveln på väg med det här då?"
Och det skall jag tala om för er! Ingenstans.
Försök att skriva nått vettigt själv när du är så trött att ögonen håller på och trillar ur huvudet på dig.
Hej,
John
De hade många märkliga seder och bruk.
Bl.a. så dansade de krigsdans innan de skulle ut i strid för att få tur i strid och för att hålla sig väl med gudarna om man skulle bli snuffad på krigsgolvet.
-------------------------------------
Idag har jag ett möte, och jag har en mycket precis ritual för att förbereda mig för viktiga möten. Det är givetvis mycket genant, så jag kommer verkligen inte dela med mig av den ritualen här.
Nu sitter ni förmodligen och tänker: "-Jaha? Vart är John-jäveln på väg med det här då?"
Och det skall jag tala om för er! Ingenstans.
Försök att skriva nått vettigt själv när du är så trött att ögonen håller på och trillar ur huvudet på dig.
Hej,
John
torsdag 19 februari 2009
Trasig
Fyfan, känner mig sönder.
Förkyld, lite febrig (inte tillräckligt för att kunna kalla sig sjuk, men tillräckligt för att känna sig som en ledsen hund) och det värsta av allt, ont som faen i knät efter en rejäl vurpa på en riktigt isig fotbollsplan.
Nu ska jag laga en måltid god nog för kungar. Varmkorv tror jag bestämt att det blir, men vi får se.
Som de säger i norrland, HOJ!
John
Förkyld, lite febrig (inte tillräckligt för att kunna kalla sig sjuk, men tillräckligt för att känna sig som en ledsen hund) och det värsta av allt, ont som faen i knät efter en rejäl vurpa på en riktigt isig fotbollsplan.
Nu ska jag laga en måltid god nog för kungar. Varmkorv tror jag bestämt att det blir, men vi får se.
Som de säger i norrland, HOJ!
John
onsdag 18 februari 2009
Arninge
Värdens snällaste lillasyster Ruth åkte med oss till Arninge i afton för att genomföra vår varannanveckoliga storhandling.
Det är så jävla mycket billigare (märk väl det nya matbordet+stolar också).
Kolla vad man får för en ringa tusing:
Det är så jävla mycket billigare (märk väl det nya matbordet+stolar också).
Kolla vad man får för en ringa tusing:
Leave -GET OFF THE TRAIN!
Kom just hem från dagens bravader i Solna och lade märke till en pinsam grej på tunnelbanan.
När tåget anländer till Ropsten, vilken är den sista stationen är det en röst i högtalarna som säger:
"Slutstation, avstigning för samtliga passagerare" -Vilket är en ganska bestämd uppmaning, men inte otrevligt att säga på svenska.
Nu till det märkliga, den engelska översättningen av samma budskap som löd efter den svenska är:
"End station, all passengers leave, get off the train." -Är inte det en onödigt otrevlig översättning?
Föreställ er följande scenario, tänk att ni står på tunnelbanan i London också får man först en uppmaning på engelska, och sedan har de ändå tagit sig tiden att spela in ett meddelande på svenska där de säger: "Slutstation, STICK AV TÅGET". Det skulle vara märkligt.
Jag tycker det är ofta man ser riktigt dåliga prestationer på viktiga ställen där större organisationer som har resurser och skulle kunna göra det bra missar hårt vid mållinjen.
Sånt är pinsamt. Hoppas inte utlänningar som hoppat av vid Ropsten dömer svenskar på våra tunnelbaneuppmaningar.
Hej.
John
När tåget anländer till Ropsten, vilken är den sista stationen är det en röst i högtalarna som säger:
"Slutstation, avstigning för samtliga passagerare" -Vilket är en ganska bestämd uppmaning, men inte otrevligt att säga på svenska.
Nu till det märkliga, den engelska översättningen av samma budskap som löd efter den svenska är:
"End station, all passengers leave, get off the train." -Är inte det en onödigt otrevlig översättning?
Föreställ er följande scenario, tänk att ni står på tunnelbanan i London också får man först en uppmaning på engelska, och sedan har de ändå tagit sig tiden att spela in ett meddelande på svenska där de säger: "Slutstation, STICK AV TÅGET". Det skulle vara märkligt.
Jag tycker det är ofta man ser riktigt dåliga prestationer på viktiga ställen där större organisationer som har resurser och skulle kunna göra det bra missar hårt vid mållinjen.
Sånt är pinsamt. Hoppas inte utlänningar som hoppat av vid Ropsten dömer svenskar på våra tunnelbaneuppmaningar.
Hej.
John
tisdag 17 februari 2009
Myspys
Taggar ner i soffan med en filt, en kopp riktigt varmt te, en mysig flickvän och en bra film på projektorn.
Life is pretty sweet.
Vi fick ett nytt matbord med matchande stolar idag! Det är lite mindre än vårt gamla men är mycket snyggare och har två inläggsskivor så om man vill går det att äta 8 pers i vårt kök nu :D
Nu återstår bara en wok-panna och några extrastolar på önskelistan till köket sen är det komplett.
Hoppas ni har en lika avslappnad och kravlös tisdagskväll som jag har.
Hej hej,
John
Life is pretty sweet.
Vi fick ett nytt matbord med matchande stolar idag! Det är lite mindre än vårt gamla men är mycket snyggare och har två inläggsskivor så om man vill går det att äta 8 pers i vårt kök nu :D
Nu återstår bara en wok-panna och några extrastolar på önskelistan till köket sen är det komplett.
Hoppas ni har en lika avslappnad och kravlös tisdagskväll som jag har.
Hej hej,
John
Pixel art
Hej hörni,
Här är en till grej som jag tycker om: Pixel art.
Det är folk med för mycket tid som sitter i typ MSPaint och målar stora verk med sjukt mycket detaljer, pixel för pixel.
Dom påminner mig om find waldo-böckerna som låg i tandläkarmottagningens väntrum när jag var liten, jag fullkomligt älskade dom, kunde sitta och titta på alla detaljer hur länge som helst.
Klicka på bilden för att komma till en av de största pixel-konstverken jag någonsin sett :)
Här är en till grej som jag tycker om: Pixel art.
Det är folk med för mycket tid som sitter i typ MSPaint och målar stora verk med sjukt mycket detaljer, pixel för pixel.
Dom påminner mig om find waldo-böckerna som låg i tandläkarmottagningens väntrum när jag var liten, jag fullkomligt älskade dom, kunde sitta och titta på alla detaljer hur länge som helst.
Klicka på bilden för att komma till en av de största pixel-konstverken jag någonsin sett :)
God morgon
Jag rullar ur sängen,
staplar ut i hallen som en Zombie,
pussar Hannah hejdå och låser dörren efter henne,
gör det sjukt jobbiga avvägandet:
gå och lägga sig igen och dra täcket över huvudet ELLER bädda sängdjävulen och koka kaffe,
väljer det sistnämnda,
sätter mig vid datorn och hälsar er GOD MORGON!
staplar ut i hallen som en Zombie,
pussar Hannah hejdå och låser dörren efter henne,
gör det sjukt jobbiga avvägandet:
gå och lägga sig igen och dra täcket över huvudet ELLER bädda sängdjävulen och koka kaffe,
väljer det sistnämnda,
sätter mig vid datorn och hälsar er GOD MORGON!
måndag 16 februari 2009
Tatsou Suzuki
När jag var 7 år gammal började jag träna Karate, närmare bestämt Wado Ryu Karate för sensei Ray Young på Täby Karate Klubb.
Ray var hård, jävligt hård, men han var stört bra på karate. Han tränade mig i Karate under drygt 11 års tid och var min coach i kumite (kumite heter tävlingsformen fighting i karate på japanska) under tävlingar som JuniorSM och Kodomo Cup.
På påsklägret som årligen ägde rum i Tibblehallens salar hände det några gånger på 90-talet att Ray flög in Sensei Tatsou Suziki från Japan som var Rays tränare på Okinawa när Ray lärde sig Wado Ryu på 60/70-talet.
Tatsou Suzuki var en hård jävla Japan. Han var säkert 80+ då, och kunde slå hårdare än någon annan människa jag någonsin träffat.
När man tränade för Tatsou fick man en annorlunda "klarhet" i teknikerna man tränat länge på i Rays Dojo (dojo är japanska och betyder typ träningsplats). Under alla gånger jag tränade med Tatsou sa han bara två repliker; "no no NO" och "you hit like girl", sedan rättade han till ens ställning och hållning till perfektion och hela ens varelse sög in det som denna gamla man just visat. Han hade ett helt otroligt öga för detaljer, det spelade ingen roll hur mycket man än ansträngde sig, han hittade alltid någon liten detalj som kunde förbättras. Jag tror det hände en gång att han granskade min ställning, funderade, och nickade bejakande till att det inte behövdes ändras något, men man hade ändå en känsla av att han såg något fel men undlät sig kommentera för att uppmuntra en.
Det är få personer som jag har så stor respekt för som Tatsou Suzuki, och om han lever vore det roligt att träffa honom idag för att ta del av hans erfarenhet på en intelektuell nivå snarare än en banal "ställningsperfektionistisk" nivå.
Ray var och är också en av mina största förebilder. Få har lärt mig så mycket som han har.
Jag hittade klipp med Tatsou Suzuki på youtube, bortse från den fruktansvärt bögiga pratarrösten, och titta vilken kontroll gubben har:
Ray var hård, jävligt hård, men han var stört bra på karate. Han tränade mig i Karate under drygt 11 års tid och var min coach i kumite (kumite heter tävlingsformen fighting i karate på japanska) under tävlingar som JuniorSM och Kodomo Cup.
På påsklägret som årligen ägde rum i Tibblehallens salar hände det några gånger på 90-talet att Ray flög in Sensei Tatsou Suziki från Japan som var Rays tränare på Okinawa när Ray lärde sig Wado Ryu på 60/70-talet.
Tatsou Suzuki var en hård jävla Japan. Han var säkert 80+ då, och kunde slå hårdare än någon annan människa jag någonsin träffat.
När man tränade för Tatsou fick man en annorlunda "klarhet" i teknikerna man tränat länge på i Rays Dojo (dojo är japanska och betyder typ träningsplats). Under alla gånger jag tränade med Tatsou sa han bara två repliker; "no no NO" och "you hit like girl", sedan rättade han till ens ställning och hållning till perfektion och hela ens varelse sög in det som denna gamla man just visat. Han hade ett helt otroligt öga för detaljer, det spelade ingen roll hur mycket man än ansträngde sig, han hittade alltid någon liten detalj som kunde förbättras. Jag tror det hände en gång att han granskade min ställning, funderade, och nickade bejakande till att det inte behövdes ändras något, men man hade ändå en känsla av att han såg något fel men undlät sig kommentera för att uppmuntra en.
Det är få personer som jag har så stor respekt för som Tatsou Suzuki, och om han lever vore det roligt att träffa honom idag för att ta del av hans erfarenhet på en intelektuell nivå snarare än en banal "ställningsperfektionistisk" nivå.
Ray var och är också en av mina största förebilder. Få har lärt mig så mycket som han har.
Jag hittade klipp med Tatsou Suzuki på youtube, bortse från den fruktansvärt bögiga pratarrösten, och titta vilken kontroll gubben har:
A little bit more personal
Är min underbara Hannahs blogg. Ja, vi är ett bloggande par. Ja, vi är patetiska. Men vi tycker att det är kul, så skit ner dig.
Kolla: alittlebitmorepersonal.blogspot.com
Kolla: alittlebitmorepersonal.blogspot.com
Engagemang
Hej på er,
Idag har jag haft en något hetsig men väldigt rolig och givande dag.
Började med att försova mig rätt hårt, vaknade 12, men det gjorde inte så mycket.
Sen sattes det igång, jag kokade en kanna java och sedan började jag jobba utav bara helvete. Jag har ett nytt litet sidoprojekt som jag tycker är precis hur kul som helst.
Jag får ett sådan skönt lyckorus när jag känner att det bara är ansträngning och hårt arbete mellan mig och resultat. Man står i början av en tom landningsbana och kan springa allt vad man kan rakt in i horisonten. Ni vet när man känner att man gör något som man är bra på, och det finns möjlighet att göra något stort! Det känns som att man äger världen, på något sätt.
Att känna sig skicklig, exakt i sin prestation och uppskattad för det man gör. Det är en bra känsla som enligt mig slår det mesta.
Hoppas ni får känna så också, ofta.
Hej så länge!
John
Idag har jag haft en något hetsig men väldigt rolig och givande dag.
Började med att försova mig rätt hårt, vaknade 12, men det gjorde inte så mycket.
Sen sattes det igång, jag kokade en kanna java och sedan började jag jobba utav bara helvete. Jag har ett nytt litet sidoprojekt som jag tycker är precis hur kul som helst.
Jag får ett sådan skönt lyckorus när jag känner att det bara är ansträngning och hårt arbete mellan mig och resultat. Man står i början av en tom landningsbana och kan springa allt vad man kan rakt in i horisonten. Ni vet när man känner att man gör något som man är bra på, och det finns möjlighet att göra något stort! Det känns som att man äger världen, på något sätt.
Att känna sig skicklig, exakt i sin prestation och uppskattad för det man gör. Det är en bra känsla som enligt mig slår det mesta.
Hoppas ni får känna så också, ofta.
Hej så länge!
John
Lyckad helg
Tillbaka från kryssningen.
Det är rätt tragikomiskt på de större båtarna som frekvent trafikerar vår Östersjö. Folk är törstiga, fula och glada. Det är svårt att välja sida; är man "med" eller står man utanför och tittar på. Det sistnämnda var det naturliga valet för mig, men jag kunde inte hjälpa att ryckas med stundvis i fyllan och vyllan.
Buffetsvullande av halvfabrikerad mat, estländsk karaoke och tre sunköl för 78 kr...
...MEN jättetrevligt sällskap! I det stora hela var det hur skönt som helst att komma bort i 40 timmar med Nanna, Martin och Markus. Vi hade verkligen roligt, tack för en lyckad helg :)
Det är rätt tragikomiskt på de större båtarna som frekvent trafikerar vår Östersjö. Folk är törstiga, fula och glada. Det är svårt att välja sida; är man "med" eller står man utanför och tittar på. Det sistnämnda var det naturliga valet för mig, men jag kunde inte hjälpa att ryckas med stundvis i fyllan och vyllan.
Buffetsvullande av halvfabrikerad mat, estländsk karaoke och tre sunköl för 78 kr...
...MEN jättetrevligt sällskap! I det stora hela var det hur skönt som helst att komma bort i 40 timmar med Nanna, Martin och Markus. Vi hade verkligen roligt, tack för en lyckad helg :)
fredag 13 februari 2009
Skrik och panik!
När stänger incheckningen?
Vem skjutsar oss, när, till terminalen?
Har vi packat allt?
Behöver man pass? Var är våra pass?
Har någon skrivit ut bekräftelsen med bokningsnummerna?
Ujujuj... I vanlig manér är det en anarkisk oordning innan avfärd.
Hoppas inget skiter sig.
Trevlig helg, åter på söndag.
John
Vem skjutsar oss, när, till terminalen?
Har vi packat allt?
Behöver man pass? Var är våra pass?
Har någon skrivit ut bekräftelsen med bokningsnummerna?
Ujujuj... I vanlig manér är det en anarkisk oordning innan avfärd.
Hoppas inget skiter sig.
Trevlig helg, åter på söndag.
John
Har någon sett till Mållgan?
Ojojoj, garvade så att jag nästa höll på att trilla av stolen när jag läste detta:
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Det-var-Mallgans-fel-090206.aspx
OK, det är en beprövad strategi att köra ur polisens sikte, stanna och hävda att det var någon annan som körde, men man ska ha jävligt mycket is i magen för att ge ett så "annorlunda" signalement som killen i artikeln gjorde. Att sedan dessutom ha mage att kräva ersättning är att tänja lite väl på lyckan tycker jag.
Hur som haver, roligt!
Hej.
John
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Det-var-Mallgans-fel-090206.aspx
OK, det är en beprövad strategi att köra ur polisens sikte, stanna och hävda att det var någon annan som körde, men man ska ha jävligt mycket is i magen för att ge ett så "annorlunda" signalement som killen i artikeln gjorde. Att sedan dessutom ha mage att kräva ersättning är att tänja lite väl på lyckan tycker jag.
Hur som haver, roligt!
Hej.
John
T-minus 2 hours
Ooooh, snart är det dags att dra till sjöss. Det ska bli kul.
Undra hur folk skulle reagera om man checkar in iklädd:
Ha en trevlig helg nu, HEJ!
John
Undra hur folk skulle reagera om man checkar in iklädd:
Ha en trevlig helg nu, HEJ!John
torsdag 12 februari 2009
Torsdagkväll
Jaha, en sista rapport innan sänggång:
- Har sett The Promotion, helt ok med filmen saknade fullkomligt ett crescendo.
- Har även hunnit se Rockn'Rolla, jävligt tung. En must-see.
Imorn kryssar vi ner till Tallin en snabbis med Martin och Nanna, det ska bli jävligt kul. Hoppas det blir 40 avslappnande timmar.
I bid you, adeue.
John
- Har sett The Promotion, helt ok med filmen saknade fullkomligt ett crescendo.
- Har även hunnit se Rockn'Rolla, jävligt tung. En must-see.
Imorn kryssar vi ner till Tallin en snabbis med Martin och Nanna, det ska bli jävligt kul. Hoppas det blir 40 avslappnande timmar.
I bid you, adeue.
John
Stockholm i framtiden
Jag skall nu bjuda på en glimt in i Stockholms framtid, närmare bestämt hur det kommer att se ut snart när de nya "stå-tunnelbanevagnarna" sätts i bruk i Stockholm.
Otroligt nog, som ni ser i filmen, kommer Stockholm invaderas av japaner också.
Otroligt nog, som ni ser i filmen, kommer Stockholm invaderas av japaner också.
Inreda badrummet
Min kära fästmö har lagt stor möda vid att göra fint i vårt badrum. Hon har köpt små prylar till handfatet, klistrat upp kakel-dekorer och pyntat med små accessoarer som hon finner vackra och funktionella. Nyligen ansåg hon sig färdig med sitt mästerverk och ropade in mig till badrummet för att visa hur fint det blivit. Jag gick in, tittade, tänkte och snålade inte med berömmet för hon hade verkligen gjort fint.
Men sen var vi på Lagerhaus på Birgerjarsgatan igår och där hittade jag, vad jag anser vara en helt suverän inredning till badrummet.
Mina damer och herrar:
Efter en lång stunds förgäves övertalan, kunde Hannah sträcka sig till att inte mörda mig mot att jag aldrig nämner bananinredning igen.
Hoppas någon annan lycklig människa där ute får förverkliga mina drömmar, grejerna ligger och väntar på att bli köpta på Lagerhaus.
Hej.
John
Men sen var vi på Lagerhaus på Birgerjarsgatan igår och där hittade jag, vad jag anser vara en helt suverän inredning till badrummet.
Mina damer och herrar:
Efter en lång stunds förgäves övertalan, kunde Hannah sträcka sig till att inte mörda mig mot att jag aldrig nämner bananinredning igen.
Hoppas någon annan lycklig människa där ute får förverkliga mina drömmar, grejerna ligger och väntar på att bli köpta på Lagerhaus.
Hej.
John
Små irriterande saker
En grej som jag tycker är väldigt irriterande, som jag undrar om andra också tänker på, är momentet när man säger adjö till en vän som skall lämna ens hem.
Man går tillsammans till dörren, växlar några sista ord och säger adjö, varpå personen går ut ur lägenheten och man stänger dörren efter dem.
Här börjar det irriterande, jag vill alltid låsa dörren. Men jag tror alltid att personen i trapphuset hör när jag låser och tänker typ, "oj, han kunde inte vänta att bli av med mig" eller kanske "där får man inte komma in igen".
Därför väntar jag ibland med att låsa tills jag hör personen gå ut genom porten. Då står jag där i hallen som en mupp och väntar vid dörren, för en anledning som är helt påhittad av mig och ingen annan bryr sig om att tänka på.
Alternativet är ju att inte låsa dörren, men då löper man ju risken att det glöms senare, det går inte.
Men det jag hatar nästan mest av allt är att jag ens har ödslat så mycket av min begränsade hjärnkapacitet på något så idiotiskt som detta. FAN, och nu har jag ju dessutom skrivit om det.
Det är en återvändsgränd, det enda resultatet av att man går in där är att man får gå tillbaka. Den här typen av tanke-återvändsgränder stör mig något så fruktansvärt. Undrar hur många saker per dag man tänker på som er helt jävla onödiga att man tänker på.
Den som uppfinner ett spamfilter för hjärnan kommer få mig som kund.
Hej.
Man går tillsammans till dörren, växlar några sista ord och säger adjö, varpå personen går ut ur lägenheten och man stänger dörren efter dem.
Här börjar det irriterande, jag vill alltid låsa dörren. Men jag tror alltid att personen i trapphuset hör när jag låser och tänker typ, "oj, han kunde inte vänta att bli av med mig" eller kanske "där får man inte komma in igen".
Därför väntar jag ibland med att låsa tills jag hör personen gå ut genom porten. Då står jag där i hallen som en mupp och väntar vid dörren, för en anledning som är helt påhittad av mig och ingen annan bryr sig om att tänka på.
Alternativet är ju att inte låsa dörren, men då löper man ju risken att det glöms senare, det går inte.
Men det jag hatar nästan mest av allt är att jag ens har ödslat så mycket av min begränsade hjärnkapacitet på något så idiotiskt som detta. FAN, och nu har jag ju dessutom skrivit om det.
Det är en återvändsgränd, det enda resultatet av att man går in där är att man får gå tillbaka. Den här typen av tanke-återvändsgränder stör mig något så fruktansvärt. Undrar hur många saker per dag man tänker på som er helt jävla onödiga att man tänker på.
Den som uppfinner ett spamfilter för hjärnan kommer få mig som kund.
Hej.
onsdag 11 februari 2009
Min syster Ruth
Jag har en lillasyster som heter Ruth. Hon är född 1988, Ruth hatar verkligen att stå på tunnelbanan. Det är äntligen någon som har snappat upp detta och givit henne den uppmärksamhet i media hon förtjänar, för idag var det en hel artikel om henne i Metro, med bild och allt.
Det är hon i mitten med det grå/vita håret och skrynkliga ansiktet, titta:
Skönt, Ruth, att du nu kanske äntligen får sitta på tunnelbanan.
Det är hon i mitten med det grå/vita håret och skrynkliga ansiktet, titta:
Skönt, Ruth, att du nu kanske äntligen får sitta på tunnelbanan.
Stockholm
Jag har idag gått en långpromenad med min goda vän Johan som har nästan lika lite som mig att göra om dagarna.
Det var roligt att hänga med Johan, han köpte en thermos.
Dagen innehöll tre guldkorn:
1. Vi fick gratis espresso på Nespresso på biblioteksgatan, mums.
2. Vi såg Fredrik Wikingsson på Kungsgatan, han går så roligt, lite studsigt på något sätt.
3. Det var en rolig försäljare på Cerveras NK-butik som demonstrerade att thermosen som Johan köpte håller mycket tätt även i horisontellt läge. Han gick till en diskho och laborerade lite med vatten för att visa. Kul! Mervärde!
Sen mötte vi upp Hannah på Oriflame, hon köte smink (till nyllet).
John
Det var roligt att hänga med Johan, han köpte en thermos.
Dagen innehöll tre guldkorn:
1. Vi fick gratis espresso på Nespresso på biblioteksgatan, mums.
2. Vi såg Fredrik Wikingsson på Kungsgatan, han går så roligt, lite studsigt på något sätt.
3. Det var en rolig försäljare på Cerveras NK-butik som demonstrerade att thermosen som Johan köpte håller mycket tätt även i horisontellt läge. Han gick till en diskho och laborerade lite med vatten för att visa. Kul! Mervärde!
Sen mötte vi upp Hannah på Oriflame, hon köte smink (till nyllet).
John
Doubt
Vänner,
Jag och H såg just Doubt, en Oscarsnominerad drama med Merryl Streep och Philip Seymore Hoffman i huvudrollerna.
Filmen tar upp ett väldigt tabubelagt ämne; nämligen pedofili.
Mr P. S. Hoffman spelar en katolsk präst på 60-talet som anklagas för att ha gjort olämpliga saker med en av hans alter boys, av den mycket strikta rektorn på den katolska skolan, spelad av Mrs. Streep.
Jag vill inte förstöra filmen för er, så jag kommer inte berätta huruvida Hoffman är skyldig eller ej, men jag kommer istället kommentera det här med pedofili.
Jag tycker att det är intressant att en mans medömkan, omtanke och andra kännslomässiga band till ett barn nästan automatisk förknippas med "snuskgubbigheter" och pedofili.
Det är beklagligt och hemskt att vuxna män som kan sympatisera och ha ett starkt kännsolmässigt band till barn inte skall kunna ha det utan at förväxlas med en av mänsklighetens hemskaste sidospår, pedofili.
Jag säger inget annat än att pedofiler borde få det värsta tänkbara straff som finns, men jag tycker att rädslan för att uppfattas som en pedofil är, inte lika hemsk men inte långt ifrån lika hemsk, som pedofili.
Att en tränare i ett knattefotbollslag skall behöva titta över axeln när han delar ut en kram för ett mål, eller att en manlig dagislärare skall behöva känna sig extra iaktagen p.g.a. att denne uppenbart bryr sig om sina elever är en sjuk biprodukt av äckliga pedofilers åverkan på samhället.
Det går inte att komma ifrån, för skepticismen kommer finnas där ute lika länge som äckliga gubbar inte kan hålla sig i skinnet, men jag tycker att det är tråkigt.
Hoppas att människor får forsätta bry sig om barn oförhindrat, och hoppas också att pedofilin utrotas från mänskligheten.
Gnatt.
John
Jag och H såg just Doubt, en Oscarsnominerad drama med Merryl Streep och Philip Seymore Hoffman i huvudrollerna.
Filmen tar upp ett väldigt tabubelagt ämne; nämligen pedofili.
Mr P. S. Hoffman spelar en katolsk präst på 60-talet som anklagas för att ha gjort olämpliga saker med en av hans alter boys, av den mycket strikta rektorn på den katolska skolan, spelad av Mrs. Streep.
Jag vill inte förstöra filmen för er, så jag kommer inte berätta huruvida Hoffman är skyldig eller ej, men jag kommer istället kommentera det här med pedofili.
Jag tycker att det är intressant att en mans medömkan, omtanke och andra kännslomässiga band till ett barn nästan automatisk förknippas med "snuskgubbigheter" och pedofili.
Det är beklagligt och hemskt att vuxna män som kan sympatisera och ha ett starkt kännsolmässigt band till barn inte skall kunna ha det utan at förväxlas med en av mänsklighetens hemskaste sidospår, pedofili.
Jag säger inget annat än att pedofiler borde få det värsta tänkbara straff som finns, men jag tycker att rädslan för att uppfattas som en pedofil är, inte lika hemsk men inte långt ifrån lika hemsk, som pedofili.
Att en tränare i ett knattefotbollslag skall behöva titta över axeln när han delar ut en kram för ett mål, eller att en manlig dagislärare skall behöva känna sig extra iaktagen p.g.a. att denne uppenbart bryr sig om sina elever är en sjuk biprodukt av äckliga pedofilers åverkan på samhället.
Det går inte att komma ifrån, för skepticismen kommer finnas där ute lika länge som äckliga gubbar inte kan hålla sig i skinnet, men jag tycker att det är tråkigt.
Hoppas att människor får forsätta bry sig om barn oförhindrat, och hoppas också att pedofilin utrotas från mänskligheten.
Gnatt.
John
tisdag 10 februari 2009
Tisdagsöl
Hej mina vänner.
Ni som sitter där ute och tänker; "Men vadå? Man kan ju inte dricka bira på en jävla tisdag..."
- NI HAR FEL!
Jag har just sänkt si sådär en 4-5 öl. Jag mår så jävla bra, och ni har fel, fel, fel.
Tisdagar är en alldeles ypperligt suverän dag att dricka lite bira på, och jag rekommenderar alla att göra detsamma. Imorgon är det onsdag och då kommer alla hårt längtande stureplans wannabes gå ut och spendera de surt förvärvade slantar som blir över efter hyran på grevture-lägenheten, MEN de inser inte att tisdagen var den riktigt coola dagen att konsumera lite fin malt-dryck på.
Det är få gånger jag tycker det är befogat att använda utrycket ÄGD på, men nu när jag ändå är lite på pickalurven kostar jag på mig; ÄÄÄÄÄÄGD!
Haha. Chi fick ni.
Vidare kan jag rapportera att jag inte gjort ett jävla skit idag, slå det ni, om ni kan. Vilket ni inte kan, arbetsnarkomaner.
Jag har sagt det ofta, men jag säger det igen. STICK IT TO THE MOTHAFUCKIN MAN.
Fuck you, sleep tight.
John
Ni som sitter där ute och tänker; "Men vadå? Man kan ju inte dricka bira på en jävla tisdag..."
- NI HAR FEL!
Jag har just sänkt si sådär en 4-5 öl. Jag mår så jävla bra, och ni har fel, fel, fel.
Tisdagar är en alldeles ypperligt suverän dag att dricka lite bira på, och jag rekommenderar alla att göra detsamma. Imorgon är det onsdag och då kommer alla hårt längtande stureplans wannabes gå ut och spendera de surt förvärvade slantar som blir över efter hyran på grevture-lägenheten, MEN de inser inte att tisdagen var den riktigt coola dagen att konsumera lite fin malt-dryck på.
Det är få gånger jag tycker det är befogat att använda utrycket ÄGD på, men nu när jag ändå är lite på pickalurven kostar jag på mig; ÄÄÄÄÄÄGD!
Haha. Chi fick ni.
Vidare kan jag rapportera att jag inte gjort ett jävla skit idag, slå det ni, om ni kan. Vilket ni inte kan, arbetsnarkomaner.
Jag har sagt det ofta, men jag säger det igen. STICK IT TO THE MOTHAFUCKIN MAN.
Fuck you, sleep tight.
John
måndag 9 februari 2009
The King of Hamburgers!
Jag vet att många där ute anser att jag är konungen av hamburgare, men det är jag faktiskt inte.
För den titeln besitter Hannahs lillebror, Hampus.
Se för er själva:
Hahahaha, Hampus e skön, ska bli kul när han flyttar hem till sommaren!
För den titeln besitter Hannahs lillebror, Hampus.
Se för er själva:
Hahahaha, Hampus e skön, ska bli kul när han flyttar hem till sommaren!
Min fysik...
...är inte vad den borde vara. Detta visade sig tydligt vid besöket på Friskis och Svettis anläggning på Gärdet med Hannah i afton.
Jag gick ut rätt hårt med ca 4 minuters uppvärmning på hamsterhjulet (cykelmaskinen), följt av ett rasslande benpass, lite rygg, lite mage och lite bröst.
När man kommer till gymmet känns det lite som att människan är tillbaka på savannen. De potenta stammis-hanarna som ofta och länge besöker gymmet tittar nyfiket i ögonvrån på den nya hanen som inkräktar på deras revir; Hur stark är han? Verkar han veta vad han gör? Var någonstans i hierarkin kan vi placera den där?
Det fanns en otvivelaktig alpha-hane som tydligt satt sig i respekt hos de andra hanarna. Han lyfte tyngst och stönade högst, samt att hans övningar var 50 % träning och 50 % posering. Hela hans varelse andades pondus och skicklighet, de yngre hanarna skulle aldrig våga mäta sig med honom...
All and all så känns det som att jag gjorde ett relativt gott intryck på Friskis och Svettis Gärdet-stam, jag är ju inte helt bortkommen i gymmet, även om jag tappat SJUKT mycket på bröst (lyfte som en liten flicka idag).
Nästa gång ska jag ladda iPoden så kanske jag slipper gå och fantisera om rivaliserande människor i gymhierarkin...
...ELLER! Så tar jag med min High Potency POWER Drink och mina sjukt maskulina träningshandskar som jag har beställt från bodybuilding.com, och kör alla övningar efter alpha-hanen, fast ett snäpp tyngre! Det är en mycket bättre idé, DÖD ÅT TENGIL! Så får det bli, jävlar vad han ska få. Nästa gång.
Imorrn blir det träningsverk!
Hej hej,
John
Jag gick ut rätt hårt med ca 4 minuters uppvärmning på hamsterhjulet (cykelmaskinen), följt av ett rasslande benpass, lite rygg, lite mage och lite bröst.
När man kommer till gymmet känns det lite som att människan är tillbaka på savannen. De potenta stammis-hanarna som ofta och länge besöker gymmet tittar nyfiket i ögonvrån på den nya hanen som inkräktar på deras revir; Hur stark är han? Verkar han veta vad han gör? Var någonstans i hierarkin kan vi placera den där?
Det fanns en otvivelaktig alpha-hane som tydligt satt sig i respekt hos de andra hanarna. Han lyfte tyngst och stönade högst, samt att hans övningar var 50 % träning och 50 % posering. Hela hans varelse andades pondus och skicklighet, de yngre hanarna skulle aldrig våga mäta sig med honom...
All and all så känns det som att jag gjorde ett relativt gott intryck på Friskis och Svettis Gärdet-stam, jag är ju inte helt bortkommen i gymmet, även om jag tappat SJUKT mycket på bröst (lyfte som en liten flicka idag).
Nästa gång ska jag ladda iPoden så kanske jag slipper gå och fantisera om rivaliserande människor i gymhierarkin...
...ELLER! Så tar jag med min High Potency POWER Drink och mina sjukt maskulina träningshandskar som jag har beställt från bodybuilding.com, och kör alla övningar efter alpha-hanen, fast ett snäpp tyngre! Det är en mycket bättre idé, DÖD ÅT TENGIL! Så får det bli, jävlar vad han ska få. Nästa gång.
Imorrn blir det träningsverk!
Hej hej,
John
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
