Sill...

Måste berätta, jag hade det sjukaste uppvaknandet i morse...



För er som inte redan vet det sover jag med en andningsmask för att jag snarkar som ett troll med en bult genom halsen..

Till saken, i natt drömde jag att jag satt och metade på en kaj. Det var en varm härlig dag och solen blänkte på den krusade vattenytan. Helt plötsligt i lugnet börjar det röra sig vid vattenytan några meter ifrån mig. Det guppar och man kan skymta en fiskrygg som oroligt rör sig mot mig. Sedan, med ett skvätt, hoppar det upp en fisk som landar på min arm och snabbt sprattlar till så att den flyger upp i ansiktet på mig. Därefter vaknar jag med en högt skrik i tron om att min andningsmask är en sill som sprattlar mig i ansiktet.

Med den härledningen i åtanke är det som hände inte så jättekonstigt, utan ganska komiskt, men min kära Hannah fick ett minst sagt konstigt uppvaknande när jag skriker som en 5-årig flicka och desperat försöker vifta bort andningsmask-fisken som sitter fast i ansiktet kl. 05.00 på morgonen. I tumultet lyckas jag dessutom typ dislokera min vänstra axel.

Nu är min andningsmask trasig och både jag och Hannah fick förkortad sömn inatt.

Vad är då sensmoralen i den här händelsen? Jo; den gamla dängan lever kvar starkare än någonsin, FY FAN för havets läckerheter!

Sov gott inatt!
John