lördag 21 februari 2009

Dimmig dag

Har varit sliten mest hela dagen idag.

Började med en rejäl frulle vid 10-blecket, sen sögs vi in av soffan och bakisglodde på 4 avsnitt luftens hjältar. Baloo är konung.

Vid 12-tiden åkte vi till Täby C och köpte en födelsedagspresent till Hannahs farmor som fyller 72, och efter det så vad det lunch och myyyycket fika hos Hannahs Farmor och Farfar.

Hela dagen har gått på ett ögonblick och känns rätt luddig vid återblick.

Nu ska vi relaxa lite och sen får vi se vad som händer :)

Hej,
John

Succé!

Middagen var en hit. Vi drack och åt massor och alla var glada fulla och mätta.

Nu kommer mamma vara glad och snäll i säkert 14 dagar :D

Menyn föll ut precis som i tidigare inlägg, och det kunde inte ha blivit bättre.

Nu sitter jag, Ruth och Hannah och dricker lite bira och snackar skräp runt matbordet.

Nöjda hälsningar,
John

fredag 20 februari 2009

Megamiddag

I afton har vi bjudit över min och Hannahs familj på middag.

Efter drygt två timmars frenetiskt matlagande har vi nu 10 minuters lugn innan gästerna kommer och kalaset börjar.

Vi kommer att vara 8 pers i vårt lilla kök, men det går bra nu när vi har så stort bord :)

Jag har fixat ihop en grym tzatziki, arabiska lam/nötfärsspett, grönsaksspett, bulgur och sallad till varmrätt, mozarellatoasts stekt i vitlökssmör till varmrätt och en fruktsallad till varmrätt. Allt detta att följas av kaffe/te och en 12-årig wiskey. Innan maten blir det lite skumpa, och till maten har vi antingen en rosso eller min favoritöl Zlatopramen.

Tack Jakob E. för receptet på spetten. Ruth hälsar till dig.

Rapporterar vilka fatala katastrofer som äger rum under kvällen senare.

Hej sålänge.
John

Krigsdans

För flera 100 triljoner år sen på Kritatiden härskade Indianerna över hela jordklotet och alla dess invånare.

De hade många märkliga seder och bruk.

Bl.a. så dansade de krigsdans innan de skulle ut i strid för att få tur i strid och för att hålla sig väl med gudarna om man skulle bli snuffad på krigsgolvet.

-------------------------------------

Idag har jag ett möte, och jag har en mycket precis ritual för att förbereda mig för viktiga möten. Det är givetvis mycket genant, så jag kommer verkligen inte dela med mig av den ritualen här.

Nu sitter ni förmodligen och tänker: "-Jaha? Vart är John-jäveln på väg med det här då?"

Och det skall jag tala om för er! Ingenstans.

Försök att skriva nått vettigt själv när du är så trött att ögonen håller på och trillar ur huvudet på dig.

Hej,
John

torsdag 19 februari 2009

Så här känner jag mig...

...varför säger inte Hannah "poor little bunny" till mig?

Trasig

Fyfan, känner mig sönder.

Förkyld, lite febrig (inte tillräckligt för att kunna kalla sig sjuk, men tillräckligt för att känna sig som en ledsen hund) och det värsta av allt, ont som faen i knät efter en rejäl vurpa på en riktigt isig fotbollsplan.

Nu ska jag laga en måltid god nog för kungar. Varmkorv tror jag bestämt att det blir, men vi får se.

Som de säger i norrland, HOJ!
John

onsdag 18 februari 2009

Arninge

Värdens snällaste lillasyster Ruth åkte med oss till Arninge i afton för att genomföra vår varannanveckoliga storhandling.

Det är så jävla mycket billigare (märk väl det nya matbordet+stolar också).

Kolla vad man får för en ringa tusing:

Leave -GET OFF THE TRAIN!

Kom just hem från dagens bravader i Solna och lade märke till en pinsam grej på tunnelbanan.

När tåget anländer till Ropsten, vilken är den sista stationen är det en röst i högtalarna som säger:

"Slutstation, avstigning för samtliga passagerare" -Vilket är en ganska bestämd uppmaning, men inte otrevligt att säga på svenska.

Nu till det märkliga, den engelska översättningen av samma budskap som löd efter den svenska är:

"End station, all passengers leave, get off the train." -Är inte det en onödigt otrevlig översättning?

Föreställ er följande scenario, tänk att ni står på tunnelbanan i London också får man först en uppmaning på engelska, och sedan har de ändå tagit sig tiden att spela in ett meddelande på svenska där de säger: "Slutstation, STICK AV TÅGET". Det skulle vara märkligt.

Jag tycker det är ofta man ser riktigt dåliga prestationer på viktiga ställen där större organisationer som har resurser och skulle kunna göra det bra missar hårt vid mållinjen.

Sånt är pinsamt. Hoppas inte utlänningar som hoppat av vid Ropsten dömer svenskar på våra tunnelbaneuppmaningar.

Hej.
John

tisdag 17 februari 2009

Myspys

Taggar ner i soffan med en filt, en kopp riktigt varmt te, en mysig flickvän och en bra film på projektorn.

Life is pretty sweet.

Vi fick ett nytt matbord med matchande stolar idag! Det är lite mindre än vårt gamla men är mycket snyggare och har två inläggsskivor så om man vill går det att äta 8 pers i vårt kök nu :D

Nu återstår bara en wok-panna och några extrastolar på önskelistan till köket sen är det komplett.

Hoppas ni har en lika avslappnad och kravlös tisdagskväll som jag har.

Hej hej,
John

Pixel art

Hej hörni,

Här är en till grej som jag tycker om: Pixel art.
Det är folk med för mycket tid som sitter i typ MSPaint och målar stora verk med sjukt mycket detaljer, pixel för pixel.

Dom påminner mig om find waldo-böckerna som låg i tandläkarmottagningens väntrum när jag var liten, jag fullkomligt älskade dom, kunde sitta och titta på alla detaljer hur länge som helst.

Klicka på bilden för att komma till en av de största pixel-konstverken jag någonsin sett :)

God morgon

Jag rullar ur sängen,
staplar ut i hallen som en Zombie,
pussar Hannah hejdå och låser dörren efter henne,
gör det sjukt jobbiga avvägandet:
gå och lägga sig igen och dra täcket över huvudet ELLER bädda sängdjävulen och koka kaffe,
väljer det sistnämnda,
sätter mig vid datorn och hälsar er GOD MORGON!

måndag 16 februari 2009

Tatsou Suzuki

När jag var 7 år gammal började jag träna Karate, närmare bestämt Wado Ryu Karate för sensei Ray Young på Täby Karate Klubb.

Ray var hård, jävligt hård, men han var stört bra på karate. Han tränade mig i Karate under drygt 11 års tid och var min coach i kumite (kumite heter tävlingsformen fighting i karate på japanska) under tävlingar som JuniorSM och Kodomo Cup.

På påsklägret som årligen ägde rum i Tibblehallens salar hände det några gånger på 90-talet att Ray flög in Sensei Tatsou Suziki från Japan som var Rays tränare på Okinawa när Ray lärde sig Wado Ryu på 60/70-talet.

Tatsou Suzuki var en hård jävla Japan. Han var säkert 80+ då, och kunde slå hårdare än någon annan människa jag någonsin träffat.

När man tränade för Tatsou fick man en annorlunda "klarhet" i teknikerna man tränat länge på i Rays Dojo (dojo är japanska och betyder typ träningsplats). Under alla gånger jag tränade med Tatsou sa han bara två repliker; "no no NO" och "you hit like girl", sedan rättade han till ens ställning och hållning till perfektion och hela ens varelse sög in det som denna gamla man just visat. Han hade ett helt otroligt öga för detaljer, det spelade ingen roll hur mycket man än ansträngde sig, han hittade alltid någon liten detalj som kunde förbättras. Jag tror det hände en gång att han granskade min ställning, funderade, och nickade bejakande till att det inte behövdes ändras något, men man hade ändå en känsla av att han såg något fel men undlät sig kommentera för att uppmuntra en.

Det är få personer som jag har så stor respekt för som Tatsou Suzuki, och om han lever vore det roligt att träffa honom idag för att ta del av hans erfarenhet på en intelektuell nivå snarare än en banal "ställningsperfektionistisk" nivå.

Ray var och är också en av mina största förebilder. Få har lärt mig så mycket som han har.

Jag hittade klipp med Tatsou Suzuki på youtube, bortse från den fruktansvärt bögiga pratarrösten, och titta vilken kontroll gubben har:


A little bit more personal

Är min underbara Hannahs blogg. Ja, vi är ett bloggande par. Ja, vi är patetiska. Men vi tycker att det är kul, så skit ner dig.

Kolla: alittlebitmorepersonal.blogspot.com

Engagemang

Hej på er,

Idag har jag haft en något hetsig men väldigt rolig och givande dag.

Började med att försova mig rätt hårt, vaknade 12, men det gjorde inte så mycket.

Sen sattes det igång, jag kokade en kanna java och sedan började jag jobba utav bara helvete. Jag har ett nytt litet sidoprojekt som jag tycker är precis hur kul som helst.

Jag får ett sådan skönt lyckorus när jag känner att det bara är ansträngning och hårt arbete mellan mig och resultat. Man står i början av en tom landningsbana och kan springa allt vad man kan rakt in i horisonten. Ni vet när man känner att man gör något som man är bra på, och det finns möjlighet att göra något stort! Det känns som att man äger världen, på något sätt.

Att känna sig skicklig, exakt i sin prestation och uppskattad för det man gör. Det är en bra känsla som enligt mig slår det mesta.

Hoppas ni får känna så också, ofta.

Hej så länge!
John

Lyckad helg

Tillbaka från kryssningen.

Det är rätt tragikomiskt på de större båtarna som frekvent trafikerar vår Östersjö. Folk är törstiga, fula och glada. Det är svårt att välja sida; är man "med" eller står man utanför och tittar på. Det sistnämnda var det naturliga valet för mig, men jag kunde inte hjälpa att ryckas med stundvis i fyllan och vyllan.

Buffetsvullande av halvfabrikerad mat, estländsk karaoke och tre sunköl för 78 kr...

...MEN jättetrevligt sällskap! I det stora hela var det hur skönt som helst att komma bort i 40 timmar med Nanna, Martin och Markus. Vi hade verkligen roligt, tack för en lyckad helg :)