Tatsou Suzuki

När jag var 7 år gammal började jag träna Karate, närmare bestämt Wado Ryu Karate för sensei Ray Young på Täby Karate Klubb.

Ray var hård, jävligt hård, men han var stört bra på karate. Han tränade mig i Karate under drygt 11 års tid och var min coach i kumite (kumite heter tävlingsformen fighting i karate på japanska) under tävlingar som JuniorSM och Kodomo Cup.

På påsklägret som årligen ägde rum i Tibblehallens salar hände det några gånger på 90-talet att Ray flög in Sensei Tatsou Suziki från Japan som var Rays tränare på Okinawa när Ray lärde sig Wado Ryu på 60/70-talet.

Tatsou Suzuki var en hård jävla Japan. Han var säkert 80+ då, och kunde slå hårdare än någon annan människa jag någonsin träffat.

När man tränade för Tatsou fick man en annorlunda "klarhet" i teknikerna man tränat länge på i Rays Dojo (dojo är japanska och betyder typ träningsplats). Under alla gånger jag tränade med Tatsou sa han bara två repliker; "no no NO" och "you hit like girl", sedan rättade han till ens ställning och hållning till perfektion och hela ens varelse sög in det som denna gamla man just visat. Han hade ett helt otroligt öga för detaljer, det spelade ingen roll hur mycket man än ansträngde sig, han hittade alltid någon liten detalj som kunde förbättras. Jag tror det hände en gång att han granskade min ställning, funderade, och nickade bejakande till att det inte behövdes ändras något, men man hade ändå en känsla av att han såg något fel men undlät sig kommentera för att uppmuntra en.

Det är få personer som jag har så stor respekt för som Tatsou Suzuki, och om han lever vore det roligt att träffa honom idag för att ta del av hans erfarenhet på en intelektuell nivå snarare än en banal "ställningsperfektionistisk" nivå.

Ray var och är också en av mina största förebilder. Få har lärt mig så mycket som han har.

Jag hittade klipp med Tatsou Suzuki på youtube, bortse från den fruktansvärt bögiga pratarrösten, och titta vilken kontroll gubben har: